bubbla

min bubbla.. är en pytteliten bubbla. där finns min familj och några lätträknade vänner som känner mig. känner mig på riktigt.
då och då måste jag klivar ur bubblan i olika sammanhang. då trivs jag dåligt, känner mig otrygg och disträ. på med fasaden och allt det där. sanningen är att jag är urusel på det. människor ser så lätt igenom sånt där. då blir man istället lite "konstig" o "speciell".
det svåra är, tycker jag, att eftersom ett beteende har hållt på i många år, är det väldigt svårt att bryta.
på något vis har det helt enkelt blivit väldigt svårt för mig att släppa in andra. och jag förstår att andra har svårt att släppa in mig, när jag e så "konstig"..

jag ska försöka jobba med mig själv.
frågan är hur?

faktum kvarstår. jag trivs rätt så bra ändå i min bubbla. men visst finns det tillfällen då jag önskar att den varit större. det som får mig framförallt att vilja sträva efter ett lättare "jag" är för min man.
för fast jag inte vill, så krymper jag hans bubbla också. och det är inte rätt.