Okej, Nu har jag funderat.

Allt handlar ju om balans! Och med det menar jag inte Lagom-Svensson. Nej jag menar balans som ger trygghet och harmoni i tillvaron. Detta är jag väl medveten om är en bristvara. Där finns ju en anledning till att jag börjat på en kom igång kurs. Tänker att där är en bra början, balans i mat borde ge en skjuts i rätt rikning mot balans i sinnet också.

För mig handlar det ganska mycket om att saker inte ska behöva vara i marginalerna Hela tiden. Jag vill dämpa ner stirrigheten i mig men samtidigt rycka igång andra sidor hos mig som ligger i djup dvala.

Funderade rätt mycket på det här idag på jobbet. Jag stod där i min egen lilla värld. MP3 lurarna inpluggade. Jag stod och försökte göra lite dansmoves samtidigt som jobbet skulle göras snabbt och effektivt. Jag sjöng inte, bara mimade som en fjortis med popstjärne-drömmar.. mmm.. Tanken slog mig att, det här ser helt klart inte klokt ut. En kamera och youtube hade varit spikad, typ.
Tänkte att vissa saker helt enkelt bara är jag, för jag stod där och hade bra musik och bra tempo. Jag mådde bra.

Your kisses, sweeter than honey. But guess what? So is my money!
R.E.S.P.E.C.T

Så e det bara..

Jag är som jag är, kanske för att jag inte blev som jag skulle. Skulle tro att det snarare är den sociala miljön än biologiska som format saker hos mig som jag ibland inte känns riktigt okej.
Sen intalar man sig själv nåt så jäkla dumt att man ska behöva leva upp till det. Istället för att träna bort skit som format en i en negativ mening.

Ja, just här nu ikväll känns det så här. Är väldigt oimponerad av mig själv. Granskar mig väldigt kritiskt och inser att jag inte vill stå upp för mig själv. Brister som blir så uppenbara att jag själv inte står ut med mig själv i ett rum.
Men hur gör man då? Hur tacklar man sig själv? Formar om saker man inte trivs med?

Nu hade jag behövt åka på spa, typ.

Klockan är 04:23. Mackorna är gjorda och jag får dagens första dos av kaffe. Kaffe känns otroligt nödvändigt just nu kan jag lova. Vissa tycker att det är perfekt att jobba förmiddag. Jag kan inte för mitt liv hålla med. Det kanske kan tyckas bra att man kommer hem i "vettig" tid för att då får man såå mycket mer gjort den dagen. Bullshit. Jag blir en skugga av mig själv. Har dessutom ägnat helgen åt följande;

Lördag- Dricka lite för många cider-dansat häcken av mig. (det gäller att passa på).

Lördagnatt- sitta och sova i en fåtölj så att världen inte ska snurra och jag inte må illa. (ångest).

Söndag- Bakfull. Ja faktiskt hela jäkla dagen. (ångest igen).

Eftersom jag nu inte längre är 25!, känner jag mig naturligtvis inte riktigt kalas än. Känner på mig att det lär bli lite segare än vanligt idag. Men det som inte dödar en, härdar en..

Pryd?

Efter att ha lyssnat på Gert i natten på rix fm på väg hem från jobbet och insett att det finns väldigt många sorgliga människor där ute, tänkte jag prova en annan kanal när jag kör hem på kvällarna. Valet föll på P3. Där brukar det finnas bra musik och vettigt snack tänkte jag. Lite kvalitet sådär på vägen hem. Det som sänds är programmet, Ligga med P3.
Igår handlade det om sperma. Inte på sånt vis där man på ett nyttigt sätt förklarade om sperma, hur det fungerar eller vad man bör tänka på. Nej det handlade bla om var man vill ha sperman efter samlag. Vissa i panelen ville helst svälja andra ville ha den i häcken. En kille i panelen kom med förslaget att ligga och mysa med tjejen. (han blev nästan utskrattad av övriga). I övrigt handlade det om att "snubben" var lite för snabb med att torka av sperman från tjejens ansikte. Hon ville hellre ligga och mysa med det där tills det torkade in.

Jag satt som en liten fågelholk hela vägen hem. Förvisso spelade dem bra musik som iofs också handlade om att ligga men lite kul när de spelade, Jag kommer med Veronica Maggio.

Jag undrar ifall det är jag som är helt off eller? är detta okej? Inte ens i mina värsta år som singel hade jag kunnat sitta och snacka sådär med ens mina närmsta vänner! Vem är det de försöker nå i programmet? min gissning är att det är ungdomar. Programidén i sig tycker jag är bra, för det finns många där ute som kanske är osäkra på både sex och läggning. Därför är det bra med program som kan nå ut och förenkla gamla tabu-ämnen. Samtidigt undrar jag om det behöver vara så grovt? Det lät som om de i panelen var porrskådisar hela högen. Är inte det att ge alla dem som kanske lyssnar lite prestationsångest? Behöver sex vara porrigt? Eller är det bara för att locka lyssnare de lagt på femmans växel?

Eller är det bara jag som är pryd och gammal?

Yrvaken

Ni vet hur man kan drömma om att telefonen ringer, och sen när man äntligen vaknar till, inser man att telefonen faktiskt ringer. Så var det för mig denna morgon. Fast det var ingen telefon utan mr Valle. Säkert drömde jag något och sov såå gott när plötsligt en bebis först ropade och ropade för att övergå till att skrika. Sen insåg jag att "oj shit, VALLE!". Jag slets ur drömmen och sprang yrvaken till honom. Säkert hade han hållt på ett tag med att ropa på mig. Inte lätt att ha en mamma som gärna hade sovit ett par timmar till. Stackars liten. Men nu är vi uppe och snart på G med denna dagen som säkert kommer att bli helt strålande.

Godmorgon!

En vecka av sanning

Ikväll har jag gått med på kom igång-kurs. Här gäller det att äta rätt och träna. Komma igång med allt det där som man så lätt skjuter framför sig. Men nu ska jag alltså få en rejäl spark där bak och med millas hjälp få inspiration att bli lite sundare och snällare mot mig själv. (samtidigt som jag skriver detta sitter jag alltså o slafsar i mig resterna av chokladpuddingen som blev över från Noels tårta tidigare idag)

Första veckan här nu ska jag under fem dagar skriva ner allt jag äter och vilka aktiviteter jag har för mig.. Det är alltså nu sanningen ska fram. Det är under denna veckan svart ska på vitt. Jag känner redan nu hur jobbigt det lär bli för mig. Någon ska alltså se mina synder. Hur jag kan gå en hel dag utan mat, leva på kaffe o cigg. Eller hur jag kan trycka i mig 200g choklad till ett avsnitt av csi. Hur jag har gömmor för mina gottestunder. (valle har under senaste veckan upptäckt två av dem..)
Jag får nog ställa mig upp nästa söndag och säga;

"Hej! mitt namn är Iija och jag är sockerberoende"
Berätta mina synder, lägga dem bakom mig och med hjälp och stöd hitta vägen till ett sundare och starkare liv..

Spännande.. eller hur?...

...

Gick en liten sväng ikväll. Såg ditt hus, lamporna var tända i fönstren. Det såg fint och mysigt ut. Ibland så fattas du mig, ibland inte. Jag hoppas du mår bra och är lycklig.
Det finns något bittert i att människor växer ifrån varandra. Att någon som varit ens vän inte längre finns så nära längre.

ehh..stanna upp ett tag!

Okej, nu går det för fort igen. De senaste veckorna har varit otroligt omtumlande. Det har varit test på test på test..
Många nya människor i mitt vardagliga liv. Människor, fantastiska personer som jag fått ägna flera timmar varje dag tillsammans med. Vänliga och rediga arbetskamrater som rakt av tagit emot mig som en av dem. Fokus för mig har legat på att först göra ett bra jobb, visa att jag kan och vill just detta. Det har även varit mycket socialt. Man hamnar i ett läge där man ska lära känna varandra. Hitta sin plats i gruppen och allt det där. Jag är rädd för att jag har varit ganska babblig. (skyller på stressen) Men kanske jag behöver få utlopp för all tid jag ägnat hemma med barnen. Äntligen vuxna människor liksom.

Det jag känner nu är ett behov av att få landa in lite mjukt. Få slippa tänka så mycket på allt nytt. Landa in i det sociala. Tillåta mig själv att få vara lugn.. Hitta rytmen. Andas.

Födelsedag

Tänk att det redan gått fyra år sen lille Nollen kom på ett ganska dramatiskt vis. Han föddes sju veckor för tidigt med kejsarsnitt. Vattnet började drippdroppa och jag blev inlagd. Hjärtljuden gick ner så kraftigt att läkaren tog tag i min mage och skakade den så kraftigt hon kunde för att få honom att piggna till. Det var sekunder som räknades. Snabbt som ögat blev jag inrullad till operationssalen. Kommer ihåg att jag låg där och skakade. Jag hann bli rädd. Tack och lov var Jens med oss. Han hann precis in.
När han kom ut konstaterade dem ganska snart att han mådde bra. Vi fick bo på biba i två veckor. Första veckan med en massa sladdar kopplade på lille gossen. Andra utan.
Vi fick en dramatisk start, men det ordnade ju sig på bästa vis. Och tänk att det känns som igår..

Efterklok.

Jag minns från skoltiden hur tråkig jag tyckte att min mamma var när hon kom hem från jobbet. Hon hann liksom inte mer än hem, slände av sig kappan och väskan, kramade om mig och sa "Väck mig om en timme". Där satt jag o gjorde mina läxor och väntade på att timmen skulle gå. Strax innan det var dax fick man gärna sätta på kaffe till henne. Sen var hon med i matchen igen och kunde äntligen lyssna på mitt eviga babbel.

Nu kan jag säga att jag förstår henne.

När jag krälar mig upp för trappan efter jobbet och ramlar in i hallen känner jag mig halvdöd. Jackan o väskan slängs av och jag vill inget hellre än att ta igen mig en timme (dygn).
Nu går jag inte o lägger mig, utan sitter som en zombie ett tag istället. Barnen tycker jag är skittråkig och vill inget hellre än att jag ska lyssna på deras babbel och leka med dem.

Kommer det att ta 25 år innan de förstår mig?....

Kyrkans-barn-mutar-timme

Idag fick jag hämta Erik o Emma på Gnistan. Gnistan är en liten aktivitet efter skolan som barnen får vara med i som lite variation till fritids. Gnistan är ungefär vad som hette kyrkans barntimma när jag var liten (mindre).
Vad tycker jag då personligen om dessa kyrkliga aktiviteter? Nja jag är en aning kluven ska jag medge. Jag tycker det är jättebra att barnen får en chans att göra lite annat med andra vuxna ibland. Pyssel, lekar o sånger. MEN! Samtidigt tycker jag att det är att försöka få barnen intresserade av något som de kanske inte hade blivit intresserade av annars, nämligen JESUS!  För mig blir det "vill du ha godis?, jag har mer hemma"- varning.

- kom hit o lek o ha kul!
- O sen föddes Jesus!
- nu fikar vi!
-  Sen dog Jesus!
- Vi sjunger en sång!
- Om JESUS!!

Ja ni fattar..

Självklart får de vara med på Gnistan. Jag har absolut inget emot det. Det är bra att de får många sidor av saken, tycker jag.
Men det gör inte mig mindre allergisk mot grejjen liksom.
Men jag lovar att hålla det för mig själv (Schh! ni också! ), och uppmuntra barnen till att vara med på många olika aktiviteter under uppväxten.

vardagen

Upp innan fan själv är vaken.

Jobba på stora fabriken. Kul kul kul!

Hämta fyra barn på skola o dagis.

Hantera fyra trötta dock stirriga barn.

Laga mat samtidigt som man försöker roa fyra "svältande" barn.

Svepa kaffet.

Läsa läxor med twinsen.

Se till att fyra barn får med sig allt till skola och dagis nästa dag.

Prata i en kvart med mannen innan han drar iväg för att hämta barn på träning.

Se till att fyra barn tvättar sig och borstar tänderna.

Nattning.

Förbereda sig själv för kommande dag.

Egentid på övertid, eftersom man egentligen inte pallar ett skit mer.

Zzzz Zzzz Zzzz

Helt plötsligt känns Carpe Diem som bullshit. Var i vardagen ska jag hinna stanna upp, andas och fånga dagen, när det hela tiden känns som om jag försöker hinna ifatt den. Det springer ifrån en på nåt vis.
Jag är inte negativ som det kanske kan tolkas som, utan jag letar som en galning, efter det härliga i vardagen. Guldkornen finns där och jag ser dem. Önskar bara att jag lite oftare hade stannat upp och njutit av dem..

Det är söndag och mitt i alla måsten..

... står tvn på i bakgrunden och påminner om tragedin för 10 år sen. Dagen då alla minns var vi var, brukar man säga.
Jag var på värdshuset i älmhult och städade hotell-rum. Som vanligt slog man på tvn när man gick in i ett rum, för att ha lite sällskap i städningen. På tvn visar de, dem idag historiska bilderna, på hur flygplanen flyger rakt in i byggnaderna. Jag minns hur jag tänkte att detta måste vara fejk.. Tyvärr var det inte det. Lite senare på dagen var det en tyst minut i restaurangen. Allt stod stilla. Man kunde höra en knappnål falla till golvet. Jag blev orolig eftersom Jag vid tillfället hade en kusin som bodde på manhattan. Jag ringde hem och fick veta att hon hört av sig hem och var okej. Lättnad.

Jag känner absolut för alla som blev drabbade. Jag har full respekt för att de vill låta alla genomlida skiten igen. Jag förstår att denna dagen förändrade mycket.

Samtidigt funderar jag på att om detta inte hänt i USA, hade vi haft en hel dag med inslag på svt då? Om detta hade hänt i en annan del av världen som inte är väst, hade vi då kommit ihåg att minnas. Jag tror inte det.. Därför idag tänker jag skänka mina tankar inte bara till wtc-offren, utan skänka en tanke till alla som blir drabbade av ondska. Framför allt ondskan som visar sig i form av svält, fattigdom, trafficing etc. Och en alldeles speciell liten tanke till den stackars tös som så brutalt blev  drabbad av ondskan här i vår egen lilla "trygga" by för ett par dagar sen.

Ta hand om varandra..

Noels nya brillor

Idag bar det av till stora staden för att beställa glasögon till Noel.
Noel däremot tyckte det hela var en dålig idé, för han har ju faktiskt solglasögon redan.
Väl där så slet han till sig ett par lila rayban-brillor som kostade en hel förmögenhet. Sakta men säkert försökte vi övertala honom om ett par andra. Efter en ca 10 minuter kom han fram till att han gillade ett par rosa/lila Dora-brillor istället. När sen kvinnan som jobbade där kom för att hjälpa till var Noel väldigt tillmötesgående och tittade in i en maskin utan att protestera. Vi beställde brillorna och vi kommer att hämta dem om en sisådär 10 arbetsdagar.

Ikväll bär det av till goa vänner för lite mat o trevligheter!

Hoppas ni får en bra lördag!

snabb som ögat!

Att lille Valle är en liten buse är inget nytt. Han är verkligen överallt hela tiden, så det gäller att hänga med i svängarna och förutse every move.
Idag i duschen tog han snabbt som ögat min rakhyvel och drog den igenom håret, i tron att det var en kam. Jag har inte upptäckt var i håret han drog den, men kvar i hyveln satt där en stor tuss av valles blonda kaluffs.

Nya jobbet

Då har jag börjat jobba på stora fabriken. Det är eftermiddag denna veckan, så bloggandet står lite i skuggan av allt. Jobbet är jättebra, verkligen. Fabriken är så stor att jag hela tiden måste fråga vägen till diverse. Fick en rundvisning igår och konstaterade att en gps i mobilen hade varit najs.
Jag har ju jobbat tvåskift tidigare, men det är en stor skillnad nu från då. Smågrabbarna.
 Tidigare hade jag bara Tvillingarna och de var hos sin pappa när jag jobbade eftermiddag. Förmiddagarna kunde därför ägnas åt att sova, fixa och allt. Nu får jag upp i vettig tid för att ta hand om grabbarna. Förmiddagarna ägnas åt att leka med dem och försöka få en chans att springa inom duschen. Igår hade jag dem med mig i duschen och det var kalabalik och ackustik-testing, men det funkade.
Ju äldre de blir, ju lättare blir ju sånt där.
Jag tror på det här jobbet. Det känns verkligen som ett jobb för mig. Kul och utmanande. Lätt men ändå med massor att lära sig om man bara vill och har ett intresse.

Lugn o fin..

Det blev inte någon träning ikväll. Kände att mina lår inte ville det.
Istället drog vi till Ikea lite spontant och köpte ett par skohyllor som ska få pryda hallen. Konstaterar att jag blir lugn av att pilla ihopa ikea-möbler. Så har det alltid varit. Kan vara att det är skönt att få koncentrera sig på något. Räkna skruvar, följa ritning. Avkoppling.

Så nu är jag redo. Imorgon väntar intro-kurs på nya jobbet. Jag kommer säkert tycka det är hur bra som helst. Sen på tisdag är det att dra igång på riktigt.

Söndag

Har svårt att njuta av denna vackra söndagen. Har fått en släng av jobb-ångest och hemma-panik.
Nu blir det att jobba två-skift. Hur ska detta gå?! Kontrollfreak som jag är har jag ägnat förmiddagen åt att planera hela veckans mat och lagt fram alla papper vi ska ha med oss imorgon. Jag tvättar som en tok och går o ältar för Jens hur saker måste gå till i veckan. Inte för att jag inte tror att han inte fixar att vara hemma utan mig på kvällarna, Utan att jag har så mycket i hjärnan som behöver benas ur innan imorgon. Mitt i paniken så går Jens omkring här och pysslar om hemmet. Sätter upp tavlor, vattnar blommor och organiserar i hyllor. Det har faktiskt en lugnande effekt på mig. Men ändå spänner jag mig och känner ett blivande magsår. Jag glömmer att äta, dricker för mycket kaffe och rökar..
Ikväll blir det gymet. Det behövs på många plan. Efter det hoppas jag på ett lugn.

Noterar; En vacker dag som denna borde jag sitta på en stubbe i skogen och ta vara på att vara ledig. Samla energi, inte slösa den på saker som ändå kommer att ordna sig.

En livsnjutare

En sakta promenad

Sakta gick det, för mina lår skriker av smärta från träningen. Jag tog med mig min mp3 för att lyssna lite på Mark Levingoods Hjärtat får inga rynkor. Ett par kapitel in i boken kommer jag på mig själv med att skratta högt och inser att folk kan ju höra mig.
Men o andra sidan, vad gör det? Om jag går omkring i byn och skrattar för mig själv, kanske folk tycker jag är galen. Eller kanske de tror jag bara är glad för något. Tänk så trevligt det hade varit om folk i allmänhet hellre hade tänkt det positiva före det negativa.

I slutet av promenaden såg jag något väldigt märkligt.
Det var en man, som på fullaste allvar, var ute och dammsög sin uppfart!
Då blev jag väldigt sugen på att skratta högt igen, men avstod. Jag bet mig i läppen och funderade på ifall Jens skulle tro mig när jag kom hem.
Varför dammsugar man sin uppfart?
Jag vet när jag var yngre brukade man skämta om karlar som jämt var ute o pysslade i trädgården, att de måste ha en hemsk fru inne i huset som gör att de inte vill vara inne.
Jag menar.. förstår inte mannen med dammsugaren att imorgon kommer allt att vara ogjort. Det är ju höst för tusan!!! Imorgon kommer där återigen att ligga lite löv o annat skit som blåst in över hans nydammsugade uppfart.
Kanske jag borde gå där imorgon igen för o se om han dammsugar varje dag.
O jag som har problem med att ens hinna med o dammsuga insidan. Tänk så mycket tid den mannen måste ha över i sitt liv..

Jag kan klaga ibland över att jag har för mycket att göra, men måtte jag aldrig få såå mycket fritid säger jag bara...

Jag kunde!!

Tänk att jag lyckades med mina mål för dagen. Jag behöll lugnet. Fast jag fick stanna bilen mellan skolan och hemmet, sätta på varningsblinkersen för att säga till barnen, att om de inte lugnar ner sig o slutar bråka så skulle de få gå hem. Till och med det sa jag hyffsat lugnt. Det bet. De satt tysta som små möss de resterande fyra km hem.

Iväg o släppa in Emma på brottarmattan var också en upplevelse. De var ju på läger förra helgen och det märktes idag. Man såg tydligt att Emma byggt broar på lägret. Hon var så trygg med alla och kompis liksom. Utvecklingen som brottare imponerade på mig också. Hon kan vara rätt tuff, min lilla tös. Kul o se. Vill påstå att i den åldern är det perfekt träning. Tufft men de får verkligen ut mycket. Barn behöver också få "ut" vardagen på något vis.

Emma i röd trikå, klubbmästerskap i våras



Sen fick Emma följa med mig på träning på bästa gymet. Premiär efter ett lite för långt sommaruppehåll. Drog till med styrka/intervall. Lagom mjukstart.. INTE. Jag lär inte kunna röra mig de närmsta dagarna. Men oj så kul det var! Jag fick verkligen ut mycket ur systemet. Den må-bra-processen som sätter igång när man tränar, är helt underbar. Nu är det bara att hålla ångan uppe så man kommer igen efter sommarens lathet.