Ja jag vet..

.. men det är lite svårt att hålla sig härifrån..

Blir lite fundersam på vilka som är här.. besöken har gått i rasande takt uppåt av någon anledning. Vissa vet man ju som är här och det är ju all good people! Det är säkert de andra också men varför inte säga hej isf??

Skit samma. Det jag ville dela med er är följande:

Jag klarade min LagLedar-utbildning!!! Grattis till mig!!
Det har varit två fantastiska veckor med väldigt härliga människor. Sista dagen tog priset dock..
Först fick vi göra ett prov på allt vi lärt oss. Där fick jag 36 av 45 möjliga poäng. Sådär nöjd, men bäst i klassen fick 39 så kanske inte helt pissigt ändå kanske.. surt att Jens fick 37, inte ens honom fick jag klå =)
Efter detta spektakel var det dax för presentation. Detta innebar att vi alla skulle hålla ett eget litet tal om kursen inför hela företagets ledning. Tillsammans med klassen var där en sisådär 40 pers i rummet. Jag hade krafsat ner lite på ett papper och var inte ett dugg nervös. Men när det var min tur, hann jag säga ett par inledande meningar, sen var det som om det kom över mig. Plötsligt ser jag hur alla i rummet faktiskt tittar på mig. Jag kände hur hjärtat slog. Tog en paus. Tittade upp igen och insåg att denna nervositet går inte att trycka tillbaka. Med ett lätt darr på rösten, förklarade jag att jag nog var lite nervös. Jag log, dom log.
Jag kände att det blev lite jobbigt att stå, så jag slog mig ner på bordkanten med min lapp och tog ny luft. Med många konstpauser som förmodligen var hur naturliga som helst, tog jag mig igenom det jag skulle säga. Hjärtat dunkade ända upp i öronen hela tiden.
Efter sa Jens till mig att om jag inte berättat att jag var nervös, skulle ingen ha reagerat på det heller.

Jag fick mitt diplom. Tack!!

Och jag längtar efter att få komma hem till det vanliga jobbet!

Nu åker locket på.

Det är dax för den här sidan att sova ett tag..

En bra sak.

Jo en sak har jag upptäckt som faktiskt är bra med dagtid. Då ska ni veta att jag avskyr att jobba dagtid och tycker det är den sämsta arbetsform Ever!!
Det jag upptäckt är att jag faktiskt är piggare på kvällen. Förmodligen bara tillfälligt för att min kropp är verkligen inte van vid det. Men passar ändå på att njuta av det. Njuta av att inte vara ett vrak som kravlar sig upp för trappan med övertrötta ungar. Njuta av att orka mer än att sitta som en zombie halva kvällen, bara för att piggna till runt 21. Jag har fyra dagar dagtid kvar och jag hinner säkert ångra mig innan veckan är över, men just nu, är det rätt skönt.

Ny vecka

Jaha, då var det dax för utbildningsvecka nr 2. Förra var sjukt intensiv och denna har vi hört ska vara betydligt lugnare. Hoppas Hoppas.. Jag lär mig en del, och många saker är bra påminnelser på saker som fanns där bak i huvudet redan. Glad att gänget som jag går med är superduper trevliga människor som alla har samma mål. Att göra ett grymt bra jobb med lean på jobbet.
Men samtidigt som allt är roligt kan jag inte låta bli att sakna mitt vanliga jobb där uppe på övre fabriken. Det är väl bra antar jag. Det innebär ju att jag trivs.

två gamla favorit band =)

Inte alls för mycket

Har en son, Noel. Han har ett stort intresse just nu, Super Mario. Detta innebär att han spelar så ofta han får chansen. Det innebär också att han gärna sitter vid datan och tittar på youtube filmer när andra spelar. Helt stört om ni frågar mig. Det är nästan helt omöjligt att sätta ner foten och få honom att se andra möjligheter till lek. Ofta får vi helt enkelt lyfta bort honom. O sicket jävla liv det blir!! Just nu tex har han sur som en citron klampat upp på sitt rum och smällt med dörren tio ggr och står där och gallskriker!! Jisses liksom!

Vad är på riktigt?

Tankarna går fortfarande runt i ämnet känslor. Vad är egentligen på riktigt och vad har man tänkt fram och skapat själv? Man vet ju att man lätt kan trigga igång vissa saker genom att spä på små gnistor i sig själv. Både när det gäller bra och skitjobbiga känslor. Själv kan jag ibland känna att jag behöver gråta men behöver ett startskott för att få ut tårarna. På med böl-filmen eller böl-skivan och resten sköter sig själv.

Det enda jag kan säga med 100% säkerhet just nu, är att när jag ser mina barn, känner jag bara kärlek. Det är på riktigt helt utan undantag.
Resten, ja, det vet jag inte vad som är på riktigt och vad som är små gnistor som jag av någon anledning fått att bli flammor. På gott eller ont? Vet inte...

Musik

En musik-fundering från igår. Musik påverkar oss. Jag har en tendens att lyssna på musik som fångar mitt humör. Texter och musik tillsammans spär på känslan som man redan känner. Man lyssnar kanske inte på dunka dunka när man är lite ledsen tex. Samtidigt som musik kan lyfta upp mig och få igång mig. Som idag behöver jag komma ur drygheten och dra igång med något bra. Tror denna kan hjälpa..

Och är där någon där ute som lyckats missa filmen Trainspotting, Se den!

Hoppas ni får en bra lördag!



Högt tempo

Snart är min första utbildningsvecka klar. Detta har varit en av de längsta veckorna i mitt liv tror jag. Långa dagar som dragit ut på kvällarna. Men det tyngsta har ändå varit att kursen tvingar en att hela tiden vara på tå. Många timmars fokus-HELA TIDEN. Just när man tror det blir en lite lugnare stund, händer något som får en på tå igen. Man kan säga att hela upplägget är otroligt väl genomtänkt, för man får verkligen inte en chans att ens tänka på något annat än det man sysslar med, just där just då.

Lite glada nyheter är att ikväll kommer twinsen hem från Egypten. Säkert solbrända och granna. Imorgon hämtar jag dem och det ska blir så jäkla härligt att få krama om dom. Men innan dess ska jag hinna med en fika hos C och M. Det ska bli rätt fint det också. Så förhoppningsvis får jag en riktigt bra start på helgen.

historia

Tack du människa som är här på bloggen och läser gamla inlägg. Du får mig att läsa dem också. Den reflektionen kan behövas. Vad har hänt sen dess och har vi kommit någonvart i vårt arbete med vissa saker?

Kurs-start

Jaha då var första dagen på ledarutbildningen gjord. Den fyllde mina förväntningar kan jag säga. Så nu är jag så gud-in-i-helvetes trött i pannan att jag hade kunnat sätta mig i en hörna och lallat. Två veckor varar kursen. Tror nog de lyckas implementera vad de ska.. Inte så svårt på någon som redan är såld till hur de vill arbeta, men desto mer tröttsamt att de ska trots det vara övertydliga..

Vi är tvingade att ha "uniformen" på oss när vi är där. Detta är ett par jobbarbrallor. orange tröja och en blå/orange jacka som ser ut som någon rest från 80-talet. Denna vackra uniform åkte jag hem i idag. In på konsum för att handla och ni skulle sett blicken på kassörskan. helt oslagbart. Först paff med en haka som snabbt åkte upp igen. Sen ett krystat leende av igenkännande. Man kunde riktigt höra hur hon funderade. Men på de tre minutrarna hann hon hämta sig rätt bra tycker jag ändå. Vinkade hej då precis som vanligt. Men jag skrattade väldigt gott inombords kan jag lova. Härliga människor.

Bror



Vill bli frisk.NU

När man är sjuk är mat inte lockande. När man var liten satt pappa mitt emot mig och tittade så jag åt upp hela den äckliga marmelad-smörgåsen han gjort till mig. "man måste äta om man ska bli frisk" sa han alltid. Oftast hade han ju rätt, förutom de gångerna man liksom inte spytt färdigt och fick rusa ifrån för att göra just det. Så nu sitter man här och tänker precis samma sak. Jag måste äta. Jag måste äta. Det är jobbigt men nödvändigt, jag vet ju det. Dock har jag bytt ut marmelad-mackan mot en drickyoggi. Jag kanske tom lyxar till det med en banan senare. Hatar att vara sjuk. Man blir så liten igen, hjälplös och helt beroende av att någon ska finnas där för en. Inte ett endaste dugg roligt. (man kan riktigt ana hur jag stampar med foten så bestämd jag är.. ) För är det någonting jag inte gillar så är det att hänga upp mig på andra. Jag vill inte vara beroende av någon annan. Så nu vill jag bli frisk så jag kan borsta av den känslan illa kvickt, för det här är inte jag. Och nu tänker ni.. Ja, men man kan inte hjälpa att man blir sjuk. Nej förvisso. Men det förändrar inte hur dumt det är, eller hur?

Feberyra

Igår kändes det som om någon slog ner mig bakifrån. Fick åka hem från jobbet och sen däckade jag på soffan. Sen dess har det varit kört. Har sovit mest hela dagen idag. Först nu ikväll som jag känner att jag kan vara med så pass att jag pallar sitta upp och glo..
Jag är dock tacksam för att det bara är feber. Inget annat äckligt som verkar drabba folk till höger och vänster.
Samlade lite ork med hjälp av alvedon för att ringa Erik och Emma. I natt åker de till Egypten med sin pappa och deras familj. Jag tror att de kommer att få en helt underbar resa. Men det känns i navelsträngen kan jag lova. Trots att jag är van vid att vara utan dem varannan vecka så kommer jag att sakna dem nåt oerhört. Mina ungar i Afrika..

Avklarat

Då var den nästan över för den här gången. Dagen vi firar alla midsommar-ungar och kollar på vasaloppet.
I huset finns ett gäng sockerkickande ungar som försöker varva ner inför skola och dagis imorgon. Själv sitter jag vid köksön och funderar och har en så skön låt i bakgrunden. Ibland känns det som om radion tajmar mitt mood fantastiskt.
Låten betydde väldigt mycket för mig en gång i tiden.. Kan vara lite drygt 10 år sen skulle jag tro. Caroline kommer att skratta nu.. =) Men skit i det, bjuder på det idag..

Dagens bästa

Mys?

När jag och barnen har egentid. Brukar det alltid sluta med bus.. När tvillingarna var små var det jag som lärde dem att stå på stolarna när vi åt kvällsmat och dansa rumporna av oss. Nu när vi fem är själva brukar det bli godismys och disco i köket. På med musiken och rocka!

Tror de gillar det nästan lika mycket som jag när vi blir lite crazy och bryter alla regler ibland.

Inget kan vara värt mycket

Idag klarade jag av något som jag inte vanligtvis brukar kunna. Jag helt enkelt sket i att tänka så mycket. Petade i lurarna på jobbet och bara lät tiden gå. Jag la heller inte ner någon som helst energi på att göra allt det där runt omkring. Gick helt enkelt mest omkring i min egna lilla värld och gjorde det jag skulle. Ville någon prata fick dom komma till mig, men la inte ner tid på att sitta och vara social. Vilket resulterade i att de som jag faktiskt var social med idag, är de människorna jag gillar att ha runt mig.

Tack P för att du påminde mig om det faktiskt går att ta det lite lugnt ibland.. Det gjorde mig gott.

Nu tillbaka till fredagsmyset..

Pepp

Vill bara säga tack.. Tack till de runt mig som ger mig energi och pepp. Någon vet varför, många andra bara för att det verkar behövas men ger ändå. Hur fint är inte det?
Jag hoppas kunna ge tillbaka någon dag när det behövs..

Kram