En ny dag..

...Nya utmaningar. Idag blir utmaningen att behålla lugnet. Hela dagen och inte bara halva som det annars brukar bli. Idag utmanar jag mig själv till att bli en bättre människa. Jag vill vara en lugn och glad fru, när mannen kommer hem. möta honom med ett leende och prata om hans dag före min.
Om... men bara Om, han kommer hem i något sånär vettig tid, kommer jag att ta mig till gymet. Där får jag både lite egentid och får ut lite av allt skit som byggs upp inom mig i vardagen. Om han inte lyckas komma i tid, ska jag inte bli surtant, utan acceptera det och hoppas på morgondagen istället.

Jag har en liten önskan;
Jag skulle vilja åka någonstans där det är superlugnt. Tyst och harmoniskt. Sova där i två nätter för att hämta kraft och energi. Detta vill jag göra helt ensam. Ingen man, inga barn och ingen vän. Bara jag och naturen nära inpå.

Erik- Funderaren

Idag i skolan, kom Twinsens fröken och tog mig lite avsides. Hon började berätta att Erik som alltid äter som en mindre häst i matsalen, idag bara satt o petade i maten. När hon gick fram för att fråga honom om något var fel, svarade han.

-Hur kan fisk bli så här torrt, när de simmar i vatten hela livet??

                                                               Erik-Funderaren, snart 8 år

Räcker det med ett -Jag älskar dig!?

Usch, Usch, Usch för att vara ensam med barnen, när Jens är iväg på sina jobbgrejer. Han har ju tyvärr ett sånt jobb som imellanåt jagar iväg honom på diverse och oftast med en eller två övernattningar. Det plockar fram stressen i mig. Helt plötsligt blir jag en stirrig tant med kortare stubin än träslöjds-läraren på högstadiet. Jag blir ett ufomonster till morsa. Jag ryter, ställer krav, har gråten i halsen och tycker jag har de mest otacksamma barnen på jorden som inte begriper hur tufft det känns ibland att vara mamma.

Klart de inte begriper det!!! Det vet jag ju. Jag vet ju så väl hur de fungerar och reagerar på en stirrig mamma. Det blir bakut och det blir stirrigt för dem också.    

Jag vet ju det..

Ändå blir det så här ibland. Fel fel fel. Magsårsvarning för både dem och mig.

Sen när jag sitter här och alla har äntligen landat i sängarna, kommer det dåliga samvetet. Än en gång lovar jag mig själv dyrt och heligt att inte stressa ur nästa gång vi är själva... Sen tänker jag; Håll ut!! ett par år till sen är det lättare. Sen. Om ett par år. Bit ihop.

Jag anstränger mig dagligen för att hitta saker att berömma mina frön för. Det är småsaker hela tiden, som att, ta undan sin tallrik, hjälpa till med dukning, sätta iordning skorna mm. Ofta ofta berömma dem för små saker i vardagen som kanske borde vara självklara.

Sen när man står där och måste kritisera så känns det som om alla mina "bra" och "duktig" åker rakt ner i toan. I alla fall om man frågar mitt samvete.

Sen när jag stoppar om dem på kvällen, kramas och säger att jag älskar dem över allt annat, undrar jag ibland om de faktiskt tror på mig. Räcker det med ett "jag älskar dig!"?





fullt ös medvetslös

Idag har jag lämnat barn på skola och dagis. Jag ska vara hemma. Den kombinationen är lite sällsynt nuförtiden. Får passa på att utnyttja tiden väl känner jag. Det ska sorteras kläder, städas, tvättas och strykas. Med andra ord har jag inte tid att sitta här o filura.

Ha en skön dag alla!

nytt till gammalt

Jag har en docka som jag fått av mamma. Dockan är gjord av mammas farmor, vilket gör att den är runt 100 år skulle jag gissa.. plus minus noll.. Hon är gjord av en flaska där man sytt på ett fodral med tygarmar och på toppen sitter ett dockhuvud, axlarna o upp typ..
Hon har i alla år varit lucia och plockats fram varje år vid advent för att pryda mitt, mammas, mormors och gamlafarmors hus. Önskar hon kunde prata, för den känns full av själ och minnen.
Eftersom vi nu bestämt att våra julasaker ska åka ut i förrådet i garaget, kände jag att jag inte ville ställa henne där. Hon ska inte dö under mitt beskydd iaf! Så hon fick stanna inne.
Därför har jag haft en lucia i köket sen jul. Jag bestämde redan innan nyår att hon skulle få en annan klänning, men det där med att få tummen loss kan ibland jobba emot mig.
Idag tog jag äntligen tag i saken och gick bort till byns egna sömmerska och kollade om hon var intresserad av att sy en ny klänning till henne, så hon kan få vara med alltid inne i värmen. Och hon ville! så glad jag blev! så imorgon blir det att köpa en bit tyg och lämna hos sömmerskan. Jag hoppas hon gillar att få en ny klänning. Jag hade aldrig stått ut med att gå omkring i nattalinne o glitter i hundra år. Borde gå o kolla var hennes permanenta plats kommer att vara. Någonstans där hon får vara lite ifred..

skelning

Sitter här vid frukostbordet och studerar Noel när han äter sina flingor och kollar bollibompa. Han har ju en skelning som ögonmot. på csk har ständig koll på. Det viktiga är att han växlar mellan ögonen, alltså använder bägge, för annars blir han för "lat" med ena ögat och kan på så vis få sämre syn.
Nu när jag studerar honom ser man tydligt att han skelar, men ibland "flaxar" blicken till och byter lite snabbt för att sen övergå till samma läge igen. Undrar om "flaxningen" räcker? Det har pratats om glasögon, men det hoppas jag att han slipper. Vi hade antagligen fått använda silvertejp för att få honom att behålla dem på.
Det är snart dax för återbesök. Vi får hålla tummen.

rörigt, eller hur lugnt som helst?

Denna veckan vet jag ingenting. Ska jag jobba, eller inte?
Mina arbetsgivare har haft lite problem med att sysselsätta mig och därför har vi bestämt att jag tar mamma-ledigt. Om det dyker in jobb så kommer de att höra av sig. Detta kan innebära kaos för en småbarns-familj. Jag har fått ringa runt till fritids och dagis för att förklara situationen. Tack o lov är de förstående och kan "ta" en rörig vecka. Lite besvärligt att inte veta från den ena dagen till den andra, men jag antar att det bara är att gilla läget.

Förhoppningsvis kan jag ägna veckan åt att styra upp den kommande säsongen. Det är hög tid att inventera höst och vinter-kläder. Skriva den lååånga inköpslistan på sketadyra termobrallor och kängor. Kul..? inte längre. Det börjar bli många att hålla reda på. Många kläder att lägga undan till nästa osv. Plus att i brist på förvarings-ställen har grejerna hamnat överallt där de fått plats, så det lär ta ett tag bara att rota fram. Helst hade jag velat köpa nytt till hela gänget, det är mycket roligare, men tyvärr skiter jag inte pengar. Hade säkert kunnat köpa men det känns ju rätt onödigt samtidigt. De pengarna kanske vi hellre kan lägga på nåt kul när hösten känns för sur o mörk.

nya tider

Nahe minsann! Nu är det hög tid att inse att sommarlovet är över. Imorgon blir det nya tag mot nya mål (beach 2012..). Dax att få tillbaka kicken och lusten mot ett sundare jag. (ganska uppenbart att jag försöker tagga mig själv) Måste bara komma ur svackan nu och jag vet ju att inga genvägar finns.
Fullt ös mot en höst som jag hoppas blir full av färg och mysiga promenader. Har ni tänkt på att luften känns bättre på nåt vis på hösten? Friskare och full av höstdoft. Snart biter frosten i våra kinder och gräset knastrar när vi går.

Blev deppig när jag började räkna på saken..

Jo, jag satt här o snackade med min snälle man om småbarnsåren. Kom då fram till att jag varit småbarns-mamma sen jag var 24. Det är snart 8 år. Lille valle är 1 år nu och det innebär att jag lär vara småbarns-mamma ett tag till. Om vi säger då att Valle kanske är någorlunda självständig när han är 10 år, innebär det att vi har 9 år framför oss.
Slutkontentan av detta är att jag är färdig med småbarns-åren när jag är 41 år. Detta innebär att mitt liv kommer att ha 17 år som småbarns-mamma. Om vi säger att valle skippar blöjan vid tre års-ålder, kommer jag att vara en blöjbytare i 10 år. (Kanske borde räkna ihop hur många paket blöjor det blir?)

Sen vet jag ju att dessa åren kommer att vara fulla av jättemycket kärlek och härliga saker, men jag tror ändå ni fattar hur jag menar..

Frusen, men varmare tider väntar..

Kom hem från jobbet idag, dyngsur, kall och med en känsla av feber i kroppen. Jag har stått ute i nästan konstant regn o jobbat hela dan. Det var fruktansvärt. Inte värt det alls.
I morgon väntar lite annat som väl är. Ska in på kontoret och hjälpa till med lite pappersjobb. Det ser jag verkligen fram emot jämfört med hur senaste veckan sett ut. Ska bli skönt att få ha civilkläder för en dag..
Längre fram ser det till och med lite stålande ut. Fick höra idag att jag kan vara aktuell för ett jobb som faktiskt är som gjort för mig, Äntligen! Jag håller tummen och hoppas att jag får chansen till det.

I övrigt så verkar det som om jag och smågrabbarna försöker att vänja oss vid det här nya kapitlet i våra liv. Valle och Noel verkar ha det jättebra på dagis och jag trivs (förutom idag då..) med att jobba och allt det där. Men oj vad vi är trötta här på kvällarna! Jag är som en urvriden trasa och Valle kämpar på så gott han kan och sen har vi Noel.. ja lille älskade Noel har inte så lätt att hantera både tröttheten och trotsen samtidigt. Han är trött men vill så gärna så mycket. För honom är det säkert jobbigast, även om man känner sig nära bristningsgränsen efter två timmars pyl varje kväll. Jag hoppas han hittar formen snart.. och att även jag gör det så jag orkar mer här på kvällarna. Då kanske det ordnar upp sig helt av sig självt..

just det ja!

Tänkte vara en duktig tös o sluta röka också idag. Gick upp och satte på mig ett plåster.
Några timmar senare konstaterar jag att jag tydligen glömt att jag satt på mig plåstret, eftersom jag rökade på som vanligt. Bra grejer det där.. placebo AB.

Trögstartat

Ingenting verkar vilja flyta på lite lagom smidigt just nu. Har dragit omkring på en förkylning hela sommaren, vi blev magsjuka på gotland, jobbet går dåligt pga bristen på just jobb och barnen blir sjuka lagom till skolstart.
Nu känner jag att det räcker. Ge mig friska ungar, massor av jobb och låt träningen få fylla på med lite ny energi. Men det vill liksom inte riktigt komma igång här. Det gör mig superfrustrerad.

Ska nog börja äta lite vitaminer, för är det så här hösten ska vara, lär jag behöva bli superwoman

Det regnar och känns höstigt. Är hemma och vabbar med uttråkade barn. De dåliga nyheterna samlar sig på hög.

Hur vänder man på denna trenden tro..?

Drar till Gotland

I morgon bär det av till sköna Visby. Detta har jag sett fram emot sen förra året. Tyvärr känner jag mig lite knasig i kroppen och har gjort det ett par veckor nu. Jag hoppas att Gotland kan ge mig lite energi tillbaka. Kan behöva den inför vad jag tror kommer att bli en rätt tuff höst.
Förra året gav resan dit mig även lust och inspiration till ja.. livet i stort. För ibland kan man behöva det (iaf jag kan det..). Med ett liv som är väldigt intensivt behöver jag ibland bli påmind om det fina i saker och känna att faktiskt jag är en del av det. Inte bara en i publiken..
Denna sommaren har istället för att fylla på med energi, nästintill tömt mig på det. Jag hoppas väldigt att Gotland kan fylla på igen. Nu sätter jag kanske lite stor tilltro på ön, men i fjol lyckades hon med det, och med råge. Den känslan vill jag ha med mig hem igen.

Svårförklarat

Ju äldre barnen blir, ju svårare blir det att förklara vuxna dumheter. För i deras enkla värld finns det inget sånt skit.
 Idag handlar det om att de har kusiner som fyller år. Pga vuxna dumheter varken umgås och ännu mindre firar vi varandra när det fylls år. Det är inte så lätt för mig att förklara varför, för hur jag än säger så låter det superlarvigt, just pga att det är vuxna dumheter.

Barn är enkla och i deras värld är inget för svårt eller knasigt.
Där har vi vuxna en del att lära.