Jag har en docka som jag fått av mamma. Dockan är gjord av mammas farmor, vilket gör att den är runt 100 år skulle jag gissa.. plus minus noll.. Hon är gjord av en flaska där man sytt på ett fodral med tygarmar och på toppen sitter ett dockhuvud, axlarna o upp typ..
Hon har i alla år varit lucia och plockats fram varje år vid advent för att pryda mitt, mammas, mormors och gamlafarmors hus. Önskar hon kunde prata, för den känns full av själ och minnen.
Eftersom vi nu bestämt att våra julasaker ska åka ut i förrådet i garaget, kände jag att jag inte ville ställa henne där. Hon ska inte dö under mitt beskydd iaf! Så hon fick stanna inne.
Därför har jag haft en lucia i köket sen jul. Jag bestämde redan innan nyår att hon skulle få en annan klänning, men det där med att få tummen loss kan ibland jobba emot mig.
Idag tog jag äntligen tag i saken och gick bort till byns egna sömmerska och kollade om hon var intresserad av att sy en ny klänning till henne, så hon kan få vara med alltid inne i värmen. Och hon ville! så glad jag blev! så imorgon blir det att köpa en bit tyg och lämna hos sömmerskan. Jag hoppas hon gillar att få en ny klänning. Jag hade aldrig stått ut med att gå omkring i nattalinne o glitter i hundra år. Borde gå o kolla var hennes permanenta plats kommer att vara. Någonstans där hon får vara lite ifred..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar