När stressen säger ifrån

Det har hänt en gång tidigare. Att den inre stressen tar över så pass att den tar sig friheter i min kropp.
En sak med min fula hud är att den reagerar väldigt negativt när jag bygger upp för mycket stress. Denna gången är det inte så farligt, men tillräckligt för att jag förstår vad det handlar om. Det gjorde jag inte förra gången.
Förra gången det hände var mitt liv i kaos. Jag jobbade sju pass i veckan, var ensamstående med två små barn och hade en man i mitt liv som kanske inte var så bra för mig, om man reflekterar en smula.
Det som hände den gången var att hela mitt ansikte blev så inflamerat att jag inte kunde öppna munnen på morgonen. Det gjorde så satans ont och jag såg så hemsk ut. När allt var över hade jag fått små ärr på hakan som fortfarande finns där och fular sig.
För några dagar sedan kom den. Bölden eller vad vi ska kalla den för. Bara en, eller två om man räknar en liten som satt sig strax under. Precis på käkbenet sitter den och det ser ut som om det ligger en stenkula under huden.
Kanske har jag klarat mig undan en smärre katastrof tack vare mina piller som hjälper till att hålla det i schack. Den gör inte så ont men är ack så störig där den sitter.

Det är mycket nu. Och fast jag vet så väl att jag måste andas, glömmer jag det ibland...

Tröst

 en man som en natt drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. Från himmelen visades olika scener ur hans liv och varje scen lämnade två par fotspår i sanden, hans egna fotspår och Guds. När den sista scenen hade passerats tittade han bakåt för att se fotspåren. De följde parallellt längs med stranden utom vid några tillfällen då endast ett par fotspår syntes. Mannen såg också att detta skedde vid de svåraste och mest krävande delarna av hans liv. Han kände sig sviken och frågade Gud varför Gud hade låtit honom gå ensam under dessa svåra perioder i livet. Gud svarade honom:

”Kära barn, det var då jag bar dig.”

Harmlöst spelberoende?

Minns inte hur gammal jag var när jag lärde mig blanda en kortlek. Men jag minns att det var något man helt enkelt skulle lära sig och ville lära sig i mitt barndomshem. Där fanns kortlekar till alla. Vi kunde sitta vid köksbordet, Jag, Pappa, Dennis, Donald och Jesper. Mamma hade inte den genen. Men där satt vi, antingen spelade vi något, eller kunde vi helt enkelt sitta var och en för sig och lägga patiens. Det kunde bli trångt när alla fick för sig att lägga stora.
Jag minns hur jag satt och tränade på att lära mig blanda rätt. Det var inte så lätt med små händer att försöka dela leken i två lika stora delar. Ännu svårare var när man skulle böja delarna i varsin hand och föra tillsammans dem medans man lät tummarna glida längs med sidan för att försiktigt släppa korten för att de skulle hamna omlott. När det var klart var det, det svåraste kvar. Att få tag i alla korten igen och böja dem på andra hållet för att låta dem bli en hel bunke igen.
I mina barndomsminnen kunde man alltid höra ljudet av en kortlek som blandades, någonstans i huset.

Sen var det korsorden. Där kunde jag sitta brevid pappa. Så fort jag lärt mig läsa satt jag ofta och försökte läsa på hans korsord. Ju äldre jag blev, desto mer kunde jag bidra med.
Min pappa var alltid ledig på fredagar, så när jag sen blev någotsånär vuxen blev det lite av en tradition att alltid vara hemma hos honom varje fredag och fika och lösa korsord tillsammans. Det var vår förmiddag. Nästan så man kan sakna det nu när de blivit pensionärer.

Sen kom suduko och lika beroende blev man av det.. i alla fall under en period. Men sen kom wordfeud. Vem hade trott att alfapet kunde göra en sån revolution i telefonerna? Men jag blev fast. Kanske inte helt oväntat.

Poängen här blir väl att jag inser att jag är spelberoende och har varit det sen långt innan jag själv minns. Men det är ju harmlösa spel. Att spela för pengar har aldrig haft den lockelsen för mig. Visst att man gör det ibland, men aldrig mer än så. På något vis har ljudet av en blandande kortlek en lugnande effekt på mig. Att sitta vid köksbordet och lägga korten, blanda dem, kan faktiskt göra små underverk med mitt sinne.

Pussar

Noel stod idag och speglade sig i ugnsluckan. Putade lite med munnen på olika vis. Vi frågade honom vad han pysslade med och fick till svar att han visade hur man pussades.
Jaha.. men varför? Jo för det hade tjejerna på dagis berättat för honom. Att pojkar ska pussa tjejer...
Jaha.. Har tjejerna lärt dig hur man pussas då?
Neeeej, Det har jag lärt mig själv!

Får väl hoppas på att de håller sig till slängkyssar än så länge.. om inget annat för att minimera magsjukespridningen som gärna håller till på dagis..

*SMACK*

Växjö

Fullt ös i Växjö idag. Leos lekland var riktigt bra! Shopping-center bredvid vårt hotell. Bränt lite lagom där.. Host Host... Och nu blir det pool dax, vin och öl innan middagen. Tja... En rätt hyfsad lördag.

Stolt unge

Erik kom hem glad som en speleman efter brottningsturneringen i helgen. Det var hans första tävling. Med sig hem fick han ett diplom. Att se denna vackra unge så stolt över sig själv var helt underbart. Hela ungen lyste, nästan glödde.
Det innebar naturligtvis att han skulle gå en match mot mig på köksgolvet. Samtidigt som han drog mig runt i en mara, hann jag tänka, Iija... kökgolvet är hårt. Och jo det var det också, men snäll som man är så lät man honom göra det. När man small på rygg på golvet och stönar till av smärta, ser man hur Erik slänger sig över mig för att koppla grepp. Det var bara att slå handen i golvet och ge sig. Resten av helgen har man fått höra hur man förlorade =). Bara han inte vill dra runt mig när han är 16..

Kom igen nu våren!

Jag pallar inte vänta längre. Nu får den där våren gärna komma. Jag vill se små vårblommor. Jag vill känna att solen värmer. Jag vill plocka fram mina små spadar och krattor för att börja på årets projekt i trädgården. Sitta på trappan och titta på barnen som cyklar runt runt i kvarteret. Se människor krypa ut från sina hem. Det är sjukt isolerande med vinter.

Men innan våren kan komma har jag lite att fokusera på som väl är. Om ett par veckor firar vi Moa som fyller tretton och Valle som blir två. Så stora de börjar bli!!
Erik och Emma ska veckan efter åka med sin pappa till Egyptien. Vilken upplevelse för dem!
Samtidigt påbörjar Jag och Jens vår LLA utbildning i Olofström. Två veckors intensiv ledarskaps-utbildning som ska vara något speciellt, om man frågar tidigare deltagare. Är så jäkla glad att jag får chansen till det!
När dessa saker är gjorda ska nog våren ha kommit. Jag kommer säkert inte hinna blinka förrän den är här.
Pyttor i gräsmattan, snödroppar i skogskanten. Ni är hjärtligt välkomna!

Min vän

Att försöka känna sköna goa känslor när man har huvudvärken från hell, är inte lätt. Men tog tag i det med en gång och har en tid till massage på G. Ska prova massage hos en vän, vars man är massör. Det ultimata här är att de har barn i samma ålder som våra minsta och hon erbjöd lek och barnpassning samtidigt som jag isf får massage. Känns som dubbel-lyx helt plötsligt.

Den här vännen, C, har jag inga problem att känna kärlek mot. Hon är min absolut äldsta vän. Jag var fyra och hon tre, första gången vi lekte. Granntöser som hållt ihop rätt bra sen dess. Vi har lekt, lyssnat på herreys, semestrat i hällevik hela barndomen, kollat in pojkar, festat, varit gravida samtidigt, druckit hutlösa mängder kaffe och jag tror nog att vi aldrig någonsin under dessa snart 30 åren att vi varit ovänner.

Bara så du vet... Du är en av de finaste jag känner och du kommer säkert alltid att vara en härlig del av mitt liv..

Tacksamhet

Funderar på min pepp-bok. Attraktionslagen säger att allt du sänder ut, drar du även till dig. Om du tex sänder ut dåliga vibbar och känslor, kommer du att attrahera omständigheter och människor som ökar på dessa känslor. Det innebär att man ska försöka dra fram de goda känslorna och tankarna. De bra känslorna ska vara fler än de dåliga.
Om jag funderar på det här i min historia så kan jag nog hitta ett flertal saker både onda och goda, där detta kan ha varit fallet. Det där känns ju konstigt och lite flummigt men ändå kan jag se en strimma logik..

Eftersom det här är nytt för mig så tänker jag fokusera på en känsla i taget. Idag känns tacksamhet som en bra känsla att börja med.

Jag är tacksam för..

Barnen

människorna omkring mig som älskar mig

min trygghet

jobbet

att våren snart kommer

min hälsa

Livet

att bli sedd..

Listan blir säkert längre under dagen.. jag sänder ut mina känslor för att kanske.. kanske kommer jag att känna mig mer lycklig och lättare..

kramar

så är det

Idag har jag äntligen fått hem min laptop. Nu kan det äntligen bli lite vardagspet på datorn igen. (det är trögt att hela tiden behöva zooma I-fånen)

Samtidigt i verkligheten är jag ganska tacksam för att skiten inte fungerat. Känslor jag känner. Känslor jag glömt. Känslor jag saknar. Känslor jag längtar efter. Allt har bubblat upp som ett sunkigt avloppsstopp som luktar apa och som ingen liksom blir lycklig över.

Verkligheten är inte alltid en fin bullig härlig söt liten maräng som man ibland kan tro..  Ibland suger det ordentligt.

Därför har jag på fullt allvar fått lägga all min kraft på att försöka hitta det positiva härliga. Riktigt riktigt försökt att fokusera på allt som får mig att må bra. Det som gör mig lycklig och som får det att spritta till i kroppen. Det är inte lätt. Men jag tror, verkligen tror att det går...

Denna..

..har liksom sugit sig fast på hjärnan idag.. =)

Saknar.

Dagens I-lands problem. Jag saknar min laptop!! När den kommer tillbaka från reperatören ska inte någon unge få sitta och dregla över tangentbordet mer. Ja just det, problemet var någon form av vätska.. Oklart vilken, men jag vet nog..

En lördag.

Kom hem igår kväll till glada barn och ödmjuk man. På köksbänken stod en bukett stora röda rosor. Fint som snus men min tacksamhet gick över i en undran, om jag verkligen förtjänat något så fint. Samtidigt var det skönt att komma hem. Tryggt.
För att göra något roligt tillsammans beslöt vi oss att fixa barnvakt. Vi ringde upp kära vänner och drog in till stan för att ta ett par öl tillsammans. Vi hamnade på en mysig pub där medelåldern var hög, tack och lov. Hade inte pallat med en bunke fulla 22-åringar.
Vid vårt bord kom en kille i rullstol som vi började snacka med. Hans handikapp gjorde att han inte klarade av att göra något själv, så ölen fick drickas med sugrör. Han satt och berättade om hans studieplaner och framtid som spelutvecklare. Han imponerade på mig. Så glad och sprudlande.
Att möta människor som har en passion är fantastiskt. Man kan se hur de glöder när de pratar. Hur hela människan verkar lättare på något vis. Återigen konstaterar jag att kärlek för något gör oss lyckliga.


Vilka är mina passioner?

min nya favorit =)

Kan man bli annat än härlig av denna låten??

puss och kram

Nya pepp-boken

Är en bok om kärlekens kraft. Den menar på att allt vi tänker på som vi älskar, skapar god energi och kommer tillbaka till oss med kärlek. Om man är negativ i sina tankar och känslor kommer detta att ge oss ännu mer negativ energi och göra oss olyckliga. Lite, what goes around, comes around.. Låter vettigt? Ja det tycker jag nog. Jag har läge velat leva med det tankesättet så det är roligt att läsa om det. Speciellt när man som jag, tappat bort mig en smula..

Glöm nu inte att älska.. Det kan aldrig vara fel med kärlek.

Kärlekskramar till er

Min tid

Landat i staden nu. Har köpt en peppbok och anteckningsbok. Nu börjar min egentid..



Har ni varit på väla sen de byggt om? Sjukt stort nu och med såå många jätte fina affärer där man gärna dreglar och riskerar att bli ruinerad.. Men oh så mycket fint!! Farligt men härligt;-)

Puss

Hej!

Här sitter jag och vräker ur mig både det ena och det andra. Jag blir lite nyfiken på dig. Vissa känner jag väl. Andra kanske inte alls. Presentera er vet jag!

Grabbarna

High life i badkaret! Brukar sluta med mer vatten utanför än i badkaret..

Ny vecka

Känner att jag sakta börjar tagga inför den kommande veckan. Jag ska jobba dagtid tillsammans med det andra skiftets LL. Vi ska komma fram till hur vi ska jobba tillsammans. Knyta ihop oss lite. Tur för mig verkar det vara en mycket snäll och trevlig man med mycket humor. Det kommer säkert att gå jättebra. Det som blir min stora utmaning denna veckan blir att få rätt fokus och rätt lugn i mig.
Som väl är så har vi lilla familjen kommande veckan så det blir mindre intensivt och mindre splittrat för mig. En annan sak är ju att jag och mannen kommer att vara hemma tillsammans på kvällarna. Det var ett tag sen. Samtidigt tror jag vi behöver det. Ibland behöver man knyta nya band där det finns gamla också.

Något helt annat är att på tisdag drar jag och en vän på luna-kväll. Eller ja.. ska komma ihåg att anmäla oss dit först.. Noterar: glöm ej. Du behöver det.
Lite meditation och energi i den helt underbara miljön i Gamlarp. Längtar redan! Frågan är om man skulle satsa på ett månbad och lunamassage när man ändå är där.. mm låter inte helt fel, eller?

Lite lättare

Koma var ordet. Idag har det varit det. Har ägnat hela dagen åt vila. Somnat på soffan kramat min man och mina barn. Öppnat upp mig för en vän. Berättat.
Så när kvällen kom kände jag mig nästan lite avdomnad i kropp och huvud. Den där otroligt sköna känslan av att släppa taget. Låta sinnena vila, om så bara för idag.

Känner mig lite lättare.

koma

Kastar av mig jobbväskan i hallen. Mentalt kastar jag även av mig jobbet. Dax att släppa det. Dax att gå i koma.
Jag är så trött att jag är rädd att det kommer ifatt mig snart.
En vecka till. En tuff vecka till. Sen är det dax för en liten semester. Nästa helg flyr jag undan allt. Jag känner att jag måste det. Ett behov som växt till sig under en lång tid. Kan inte minnas när jag var ensam senast på det viset. En hel helg utan man, barn och hem. Bara jag.
Det är ganska fantastiskt att jag klarat mig så här långt. Jag som alltid varit så beroende av min egna tid. Att bara få sitta och fundera. Läsa en bok. Helt enkelt få chans att göra vad som känns bra för just den stunden. Eller göra vad jag gör här, sitta och få skriva ner mina tankar, sortera upp i kontoret lite. Jag kan aldrig dela allt här och innan bloggens tid satt jag ofta med en bok och skrev ner mina tankar om allt som kändes "för mycket" både det onda och goda i livet.
Åter igen kommer jag till det där ordet balans. Det behövs. Så är det bara.

Sugen på gråt

Av någon anledning känner jag det där märkliga behovet av att gråta. Bara sitta och böla för mig själv. Jag kan inte säga varför, antar att det är många bäckar små..

Emma

Har haft en trevlig pratstund med min dotter nyss. Det är ganska fantastiskt att sitta ner och prata med en 8-åring som börjar få lite egen erfarenhet i livet.

Emma är en tjej som alltid har varit väldigt stark men också väldigt omhändertagande i sitt sätt. Hon är lugn och oftast tillfreds med allt omkring henne. Trots delat boende är hon oerhört trygg och varm. Hon är något av en lill-mamma till oss här hemma. Det är hon som alltid skäller på mig att jag ska sluta röka.. Det är hon som alltid har ordning i skolväskan och koll på lappar och grejer. Bättre koll än mig många gånger. Jag är så otroligt tacksam för att jag får vara en del av hennes liv. Att jag får vara hennes mamma är något som gör mig stolt.

Idag satt vi och pratade om att människor aldrig slutar växa som personer. Att även om jag är jättegammal =) så kan jag fortfarande förändras och utvecklas.
Hon berättade att ibland kan hon träffa människor som hon beundrar och ser upp till av olika anledningar. Att hon önskade att hon också kunde vara "så där", eller se ut "så där".
Jag garanterade henne på heder och samvete att det finns någon i hennes närhet som garanterat tänkte likadant om henne.
För såna är vi ju. Vi ser ju ofta vad andra har och hur andra har det och tror att de har allt. Vi hade behövt bli bättre på att se och plocka fram det bästa i oss. Se det bästa vi har. Och om man verkligen vill något så är det möjligt. Speciellt för en 8-åring. Det gör minsann lite ont i mamma-hjärtat när man hör att de hade önskat si eller så om sig själva. För jag tycker ju att Emma är på snudden till perfektion.

Hon tappade dessutom en tand här idag och trots att hon inte på tandfen så tror hon på att mammas plånbok ger generösa bidrag i vattenglaset..
Lika bäst att gå och fixa det på direkten för annars får jag nog en blåsning av lilla fröken imorgon.