Emma är en tjej som alltid har varit väldigt stark men också väldigt omhändertagande i sitt sätt. Hon är lugn och oftast tillfreds med allt omkring henne. Trots delat boende är hon oerhört trygg och varm. Hon är något av en lill-mamma till oss här hemma. Det är hon som alltid skäller på mig att jag ska sluta röka.. Det är hon som alltid har ordning i skolväskan och koll på lappar och grejer. Bättre koll än mig många gånger. Jag är så otroligt tacksam för att jag får vara en del av hennes liv. Att jag får vara hennes mamma är något som gör mig stolt.
Idag satt vi och pratade om att människor aldrig slutar växa som personer. Att även om jag är jättegammal =) så kan jag fortfarande förändras och utvecklas.
Hon berättade att ibland kan hon träffa människor som hon beundrar och ser upp till av olika anledningar. Att hon önskade att hon också kunde vara "så där", eller se ut "så där".
Jag garanterade henne på heder och samvete att det finns någon i hennes närhet som garanterat tänkte likadant om henne.
För såna är vi ju. Vi ser ju ofta vad andra har och hur andra har det och tror att de har allt. Vi hade behövt bli bättre på att se och plocka fram det bästa i oss. Se det bästa vi har. Och om man verkligen vill något så är det möjligt. Speciellt för en 8-åring. Det gör minsann lite ont i mamma-hjärtat när man hör att de hade önskat si eller så om sig själva. För jag tycker ju att Emma är på snudden till perfektion.
Hon tappade dessutom en tand här idag och trots att hon inte på tandfen så tror hon på att mammas plånbok ger generösa bidrag i vattenglaset..
Lika bäst att gå och fixa det på direkten för annars får jag nog en blåsning av lilla fröken imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar