Idag har jag varit nära.. väldigt nära.. gråten.
Jag är sån att när jag blir sådär riktigt rysligt förbannad och förnärmad, då lipar jag. Och det är hur jobbigt som helst att inte klara av att bli riktigt förbannad istället. Gorma och skrika fulheter och bara få ut skiten. Nää då kommer lilla klumpen i halsen och allt stockar sig, och istället för att ställa till en scen och faktiskt springa iväg, lipandes, står jag bara där och blir tyst, stel och focuserad.
Det som stör mig allra mest med hela grejen är att den person som nästan fick mig över den gränsen idag, känner inte mig för fem öre.
I min värld, i min bubbla så resonerar jag så här..
Lär känna dina medmänniskor lite innan du stormar på allt för mycket, för du vet aldrig var den personen har sina gränser, begränsningar, smärttrösklar och principer. Tror minsann det kallas för respekt.
I morgon blir det nya tag, jag vet det.
I morgon är det en helt annan dag där mycket gladare saker kan få hända.
I morgon ska jag inte leva igår.
torsdag 30 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
behovet av ord
Så länge jag kunnat har jag skrivit. Som liten skolflicka lektes det kontor i timmar där det skrevs låtsasbrev. Efter ett tag fick man riktiga brevvänner och det var väldigt roligt. Varje vecka väntade man spänt på att det skulle dimpa ner nåt adresserat till mig i postlådan. Sånt finns inte idag.
Senast jag fick ett brev, ett riktigt brev, var för snart 8 år sen och redan då var det ovanligt. Jag hade ingen dator då. Det var en vän som skrev, hon hade flyttat till asien och jag blev så rysligt glad för ett riktigt brev och att hon hörde av sig såklart.
I tonåren började en annan skrivfas. Behovet av att få ut känslorna som stormade runt i både huvud och kropp. Alltid fanns där någon stackars kille som var i fokus för mina texter. Det blev sida upp och sida ner med kärleksförklaringar, frustration och nödrim. Texter som innehöll utbrott och försök till uppbrott mot föräldrarna var heller inte ovanligt. Tänk att tonåringar och föräldrar aldrig pratar samma språk. ingen förstår den andre.
Ingen såvitt jag vet har läst texterna, men de finns här.. samlade i en pärm. Ganska rolig läsning, men jag funderar allvarligt på att elda upp skiten. För tänk om jag dör och någon annan hade läst igenom den. Den tanken är för mig väldigt obehaglig.
Som ung vuxen köptes det en dagbok, där jag återigen kunde skriva ner mina tankar och känslor. Det blev en väldigt negativ bok. Mycket tråkiga saker hände tillsammans med skitstövlar som fick mitt hjärta att brista. Den är också på väg till brasan, även om jag vet att den är mycket mer än tonårsdravel. Det är faktiskt svårt för mig att läsa i den för jag blir fortfarande upprörd.
Och nu sitter man här och skriver istället. För alla. Vem som helst kan ta del av mig. Eftersom man vet att världen kan lyssna på mina ord blir man naturligt försiktig. För inte vill jag såra någon. Inte heller kan mina innersta känslor alltid synas här. För tänk om det bara är i stundens hetta. Då kan det göra skada. Det blir upp till er att läsa mellan raderna kanske.
Men det är skönt att låta tankarna komma ner i en text. Det är en utmärkt terapiform där man printar ner och sen kan släppa taget. Det tjänar inget till att gå o stöta o blöta för sig själv. Det hade ätit upp mig. Så tack för att ni tar del av mitt ältande och ger mig lite feedback på tankarna ibland.
Senast jag fick ett brev, ett riktigt brev, var för snart 8 år sen och redan då var det ovanligt. Jag hade ingen dator då. Det var en vän som skrev, hon hade flyttat till asien och jag blev så rysligt glad för ett riktigt brev och att hon hörde av sig såklart.
I tonåren började en annan skrivfas. Behovet av att få ut känslorna som stormade runt i både huvud och kropp. Alltid fanns där någon stackars kille som var i fokus för mina texter. Det blev sida upp och sida ner med kärleksförklaringar, frustration och nödrim. Texter som innehöll utbrott och försök till uppbrott mot föräldrarna var heller inte ovanligt. Tänk att tonåringar och föräldrar aldrig pratar samma språk. ingen förstår den andre.
Ingen såvitt jag vet har läst texterna, men de finns här.. samlade i en pärm. Ganska rolig läsning, men jag funderar allvarligt på att elda upp skiten. För tänk om jag dör och någon annan hade läst igenom den. Den tanken är för mig väldigt obehaglig.
Som ung vuxen köptes det en dagbok, där jag återigen kunde skriva ner mina tankar och känslor. Det blev en väldigt negativ bok. Mycket tråkiga saker hände tillsammans med skitstövlar som fick mitt hjärta att brista. Den är också på väg till brasan, även om jag vet att den är mycket mer än tonårsdravel. Det är faktiskt svårt för mig att läsa i den för jag blir fortfarande upprörd.
Och nu sitter man här och skriver istället. För alla. Vem som helst kan ta del av mig. Eftersom man vet att världen kan lyssna på mina ord blir man naturligt försiktig. För inte vill jag såra någon. Inte heller kan mina innersta känslor alltid synas här. För tänk om det bara är i stundens hetta. Då kan det göra skada. Det blir upp till er att läsa mellan raderna kanske.
Men det är skönt att låta tankarna komma ner i en text. Det är en utmärkt terapiform där man printar ner och sen kan släppa taget. Det tjänar inget till att gå o stöta o blöta för sig själv. Det hade ätit upp mig. Så tack för att ni tar del av mitt ältande och ger mig lite feedback på tankarna ibland.
ska jag eller inte?
Den stora frågan för mig här ikväll är om jag ska jobba imorgon eller inte. I min värld är valle i dagisskick, men jag och dagis är sällan överens på den punkten.. Han har alltså idag visat ytterst små tecken på att få pluppar i ögonen, knappt inget alls. Ikväll fick han påfyllt med gojjamojja-ögonsalva, vilket borde innebära att imorgon är det ännu bättre, right? Oh nu är den enda gång jag saknar eftermiddags-skift, då hade man chansen att observera fröna lite under förmiddagen innan dagis. Imorgon blir det ju upp med tuppen isf och dunka in dem på dagis, utan att egentligen haft chansen att se om där är en förbättring eller försämring pg.
Vad tycker ni? dagis vs VAB
Vad tycker ni? dagis vs VAB
Det är nu.
Då blir det till att vabba idag. Känns sådär faktiskt. Jag är gärna hemma med barnen när de inte är krya, men varför får man dåligt samvete gentemot sin arbetsgivare? det är ju knäppt. Det viktigaste i världen går före men ändå har man den där pliktkänslan i kroppen.
Varför gör man så? Måste tänka mer på just NU. Det är idag som är viktig, inte nästa vecka. Sortera bort onödig stress och istället njuta av dagen med grabbarna.
För att lyxa till det lite så ringde jag min kära mamma och tiggde till oss lite mat. Det är lyx i en småbarns-mammas värld. Då blir där mer tid över till mys med barnen.
Som ytterligare en negativ sak som behöver vändas till en positiv är att Jens har åkt iväg med jobbet för att säkert ha jätteviktiga möten och övernatta för att säkert ha jätteviktiga möten imorgon också. Tycker det är tråkigt de gånger han inte kommer hem till mig på kvällen. Kanske är jag inte alltför kärleksfull och klängig på honom, kanske är jag snarare tråkig i mysbrallor som bara måste hela tiden, men det betyder inte att jag inte vill ha honom där. Det är något underbart att komma hem och veta att den man valt att dela livet med finns där. Jag får väl försöka hitta det i mig själv att vända det till att det kan vara bra och nyttigt för mig med lite egentid. Egentiden inträffar ju inte förrän grabbarna har somnat. Så det blir ju inte så lång stund för mig själv ändå..
Varför gör man så? Måste tänka mer på just NU. Det är idag som är viktig, inte nästa vecka. Sortera bort onödig stress och istället njuta av dagen med grabbarna.
För att lyxa till det lite så ringde jag min kära mamma och tiggde till oss lite mat. Det är lyx i en småbarns-mammas värld. Då blir där mer tid över till mys med barnen.
Som ytterligare en negativ sak som behöver vändas till en positiv är att Jens har åkt iväg med jobbet för att säkert ha jätteviktiga möten och övernatta för att säkert ha jätteviktiga möten imorgon också. Tycker det är tråkigt de gånger han inte kommer hem till mig på kvällen. Kanske är jag inte alltför kärleksfull och klängig på honom, kanske är jag snarare tråkig i mysbrallor som bara måste hela tiden, men det betyder inte att jag inte vill ha honom där. Det är något underbart att komma hem och veta att den man valt att dela livet med finns där. Jag får väl försöka hitta det i mig själv att vända det till att det kan vara bra och nyttigt för mig med lite egentid. Egentiden inträffar ju inte förrän grabbarna har somnat. Så det blir ju inte så lång stund för mig själv ändå..
måndag 27 juni 2011
3 veckor tog det..
.. innan dagis ringde och sa att Valle var sjuk. Typiskt eller? Ögoninflamation kallar de det. Det gör inte jag, sen får de säga vad de vill om den saken. För mig är ögoninflamation när ögonen blir rysligt irriterade, röda, rinniga och kliar mycket. Det valle har är ljust vitt var som satt sig i ögonen precis vid tårkanalen. Visst han är lite snorig, också det utan färg. I min värld är Valle frisk, för han har precis samma humör som annars, ingen feber eller visar några tecken på att vara ur form. Det han har är en liten var-plupp i vardera öga. Annars e allt som vanligt. Har läst på lite under kvällen om hysterin runt ögoninflamation och det visar sig att, rekomendationerna är att i Valles fall är han visst då "dagisduglig" om barnet visar tecken på mild ögonirritation och allmäntillståndet är som vanligt och ingen feber kan barnet vistas i förskolan. Dock ej om barnet visar tecken på infektion såsom väldigt irriterade ögon och feber.
Kändes lite skönt att få det bekräftat på något vis. Det är med andra ord samma sak som en rinnig näsa.. Det hade inneburit att 90% av dagis-barnen hade fått vara hemma.. eller??
Jag är en sån mamma som absolut inte vill ha sjuka barn på dagis.. men var går gränsen? den är säkert olika för oss alla. När det gäller magsjuka och feber säger jag självklart ska vi vara hemma. och alla ska följa de rekomendationer som finns för att inte sprida smittan vidare..
Men vad tycker ni om förkylning? En tuff där man märker att barnet inte pallar ska man vara hemma. En förkylning som innebär lite snor och lite varbildning i ögonvrån kan jag faktiskt tycka är okej.. snoret är ju uppenbarligen okej.. Snälla rätta mig om jag är ute och cyklar!! Vad gäller? och vem bestämmer det??
Så slut på VAB-gnället.
Ikväll ögoninflamation till trots kom jag iväg och tränade. Först Core och sen spinning. Och så gött var det! Imorgon får det bli powerwalk med syskonvagnen för Jens ska åka iväg med jobbet igen och övernatta.
Nu längtar vi verkligen efter att få komma iväg till turkiet. Det känns som om att det behövs nu. Det har varit några omtumlande veckor för familjen och vi hade behövt en liten chans att ta in allt som händer, låta allt sjunka in. Det goda med det onda.. I en pool i turkiet med paraplydrink och mys.. ja det kommer att bli så bra så!
Kändes lite skönt att få det bekräftat på något vis. Det är med andra ord samma sak som en rinnig näsa.. Det hade inneburit att 90% av dagis-barnen hade fått vara hemma.. eller??
Jag är en sån mamma som absolut inte vill ha sjuka barn på dagis.. men var går gränsen? den är säkert olika för oss alla. När det gäller magsjuka och feber säger jag självklart ska vi vara hemma. och alla ska följa de rekomendationer som finns för att inte sprida smittan vidare..
Men vad tycker ni om förkylning? En tuff där man märker att barnet inte pallar ska man vara hemma. En förkylning som innebär lite snor och lite varbildning i ögonvrån kan jag faktiskt tycka är okej.. snoret är ju uppenbarligen okej.. Snälla rätta mig om jag är ute och cyklar!! Vad gäller? och vem bestämmer det??
Så slut på VAB-gnället.
Ikväll ögoninflamation till trots kom jag iväg och tränade. Först Core och sen spinning. Och så gött var det! Imorgon får det bli powerwalk med syskonvagnen för Jens ska åka iväg med jobbet igen och övernatta.
Nu längtar vi verkligen efter att få komma iväg till turkiet. Det känns som om att det behövs nu. Det har varit några omtumlande veckor för familjen och vi hade behövt en liten chans att ta in allt som händer, låta allt sjunka in. Det goda med det onda.. I en pool i turkiet med paraplydrink och mys.. ja det kommer att bli så bra så!
lördag 25 juni 2011
Midsommardag!
Har precis fått i mig lite kaffe. Vi hade en mycket trevlig kväll igår. God mat och trevliga, roliga människor. Smågrabbarna roade sig kungligt och det märks idag. Klockan är över 11 och de sover stocken fortfarande.
En sak är dock lite tråkig och det är att Valle visade tecken på ögoninflamation igår. Tre veckor på dagis.. Är inte det typiskt så säg! Får väl ner o köpa salva idag och hoppas det ger sig innan måndag.
Tanken för idag är att vi ska hem till en annan härlig familj idag och fira lite midsommardag. Om jag förstått det rätt så lär det dyka in en hel hög roliga människor där också =) Vi får väl ringa om en stund och kolla om det är okej för alla att Valle ev är lite kladdig i ögonen. Se om vi får komma ändå. Ja om han inte får andra symptom som feber o skit, då blir vi hemma. Håll tummen..
Sen tycker jag vädret får skärpa till sig nu.. kallt, blåsigt och regn. Var är sommaren?? för det känns ju som höst nu.
En sak är dock lite tråkig och det är att Valle visade tecken på ögoninflamation igår. Tre veckor på dagis.. Är inte det typiskt så säg! Får väl ner o köpa salva idag och hoppas det ger sig innan måndag.
Tanken för idag är att vi ska hem till en annan härlig familj idag och fira lite midsommardag. Om jag förstått det rätt så lär det dyka in en hel hög roliga människor där också =) Vi får väl ringa om en stund och kolla om det är okej för alla att Valle ev är lite kladdig i ögonen. Se om vi får komma ändå. Ja om han inte får andra symptom som feber o skit, då blir vi hemma. Håll tummen..
Sen tycker jag vädret får skärpa till sig nu.. kallt, blåsigt och regn. Var är sommaren?? för det känns ju som höst nu.
fredag 24 juni 2011
Glad Midsommar!
Då är vi precis hemkomna från firandet runt midsommarstången i parken. Det blev lyckat och trevligt. Så glad jag är för det!! Det är roligt att hitta på saker när människor faktiskt sluter upp och är med.
Nu blir det en liten stunds vila innan vi drar vidare hem till Caroline och Andreas för att fira vidare. Det kommer säkert att bli hur bra som helst. Kan inte gärna bli annat med dessa goa människor som bara sprider sin positiva energi vart de än befinner sig.
Kram på er alla och hoppas ni får en riktigt bra midsommar!
Nu blir det en liten stunds vila innan vi drar vidare hem till Caroline och Andreas för att fira vidare. Det kommer säkert att bli hur bra som helst. Kan inte gärna bli annat med dessa goa människor som bara sprider sin positiva energi vart de än befinner sig.
Kram på er alla och hoppas ni får en riktigt bra midsommar!
onsdag 22 juni 2011
ledig dag!
Man behöver inte arbeta särskilt länge förrän lediga dagar uppskattas. idag känns det som en bonusdag verkligen. Tydligen är idag en typisk atf-dag där jag jobbar. Liten skön sommar-överaskning och väldigt uppskattat från min sida. Dels pga mitt huvud inte klarar av mer information just nu (det har varit en jäkligt tuff vecka) och dels för att jag får en heldag med alla mina små frön såhär på sommarlovet.
Vädret verkar lite trist dock.. och vi ska till trollabadet för att Erik och Emma går på simskola. HY! Undrar om de verkligen vill dit idag när det regnar o blåser..
Igår läste jag mitt namn i tidningen- det var ju lite överaskande kan jag lova! Det var ang midsommarfirandet i parken på fredag och där stod jag med som arr. Ja jo vad aktiv jag har varit då då.. Nej det är nog Caroline som varit så duktig och fixat o trixat med detta. Så företagsam. Men Jag hoppas verkligen att vädret visar sig på sin finaste sida imorgon så att familjerna visar sig i parken vid halv två-tiden. Vi behöver lite traditioner i vår lilla by. Sluta sitta inne och dra, och istället ut och umgås med varandra. Lite gemenskap kan aldrig skada.
Vädret verkar lite trist dock.. och vi ska till trollabadet för att Erik och Emma går på simskola. HY! Undrar om de verkligen vill dit idag när det regnar o blåser..
Igår läste jag mitt namn i tidningen- det var ju lite överaskande kan jag lova! Det var ang midsommarfirandet i parken på fredag och där stod jag med som arr. Ja jo vad aktiv jag har varit då då.. Nej det är nog Caroline som varit så duktig och fixat o trixat med detta. Så företagsam. Men Jag hoppas verkligen att vädret visar sig på sin finaste sida imorgon så att familjerna visar sig i parken vid halv två-tiden. Vi behöver lite traditioner i vår lilla by. Sluta sitta inne och dra, och istället ut och umgås med varandra. Lite gemenskap kan aldrig skada.
måndag 20 juni 2011
självplågare och energislukare?
Plockade brynen ikväll. AJ som fan!! Oh det gör så sagolikt ont. Det är så att jag börjar alltid med det lätta brynet, vilket faller sig naturligast. När man plågat sig igenom djungeln av missprydande hårväxt på lätta sidan är det dax för svåra sidan. Nu börjar problemen på riktigt. För det första tar det ca 10 minuter varje gång för att lista ut hur jag ska hålla pincetten. Armarna vill korsa sig och det blir värsta knuten på händerna för med ena handen ska jag hålla pincetten och med andra vill jag strama åt huden för att minimera plågan. Syn för gudarna, badrumsakrobatik. Det gör dessutom alltid ondare på den sidan, antagligen för att hela grejen blir felvänd.
Ändå ska man på det! Varför?
Man vill ju vara lite fin så klart och framför allt ser man ju lite piggare ut. Men fy för detta självplågeri.
Noterar; När jag blir stor ska jag alltid ha en bokad tid för plockning.
Har läst lite i nya wellness ikväll och noterar ett ord jag läst ofta på sistone, energislukare.
Vad är då en energislukare för mig? Det första jag kom att tänka på var barnen. men jag tror inte det är riktigt så termen ska användas.. Fick fundera lite till.. och kom fram till att för mig, är en energislukare någon som tar min positiva energi och stoppar den i en fryspåse och kastar den i soporna.
Någon som ser ner på, inte på mig, utan på allt. Någon som alltid ser något dåligt i det goda och som förminskar andra i rummet bara genom sin närvaro. Människor som är nedlåtande i tonen, himlar med ögonen och sådana saker.
Det är säkert så att dessa inte alltid är medvetna om sitt eget beteende, men jag ser det och det tar musten ur mig på nåt vis.
Det är något så litet men ändå så stort som kroppspråk. Det största av alla språk som kan få mig att lyfta eller att falla platt.
För jag har konstaterat att jag har inga problem med dramaqeens, tokstollar eller självupptagenhet. Säkert karaktärer som andra kan anse vara energislukare. Där tror jag mig ha distans, att skratta med inte åt. Gråta med inte pga.
Så imorgon börjar en ny dag med plockade bryn och en första lektion i att försöka ignorera mina energislukare. Kanske blir jag pigg både på utsidan och insidan då.
Ändå ska man på det! Varför?
Man vill ju vara lite fin så klart och framför allt ser man ju lite piggare ut. Men fy för detta självplågeri.
Noterar; När jag blir stor ska jag alltid ha en bokad tid för plockning.
Har läst lite i nya wellness ikväll och noterar ett ord jag läst ofta på sistone, energislukare.
Vad är då en energislukare för mig? Det första jag kom att tänka på var barnen. men jag tror inte det är riktigt så termen ska användas.. Fick fundera lite till.. och kom fram till att för mig, är en energislukare någon som tar min positiva energi och stoppar den i en fryspåse och kastar den i soporna.
Någon som ser ner på, inte på mig, utan på allt. Någon som alltid ser något dåligt i det goda och som förminskar andra i rummet bara genom sin närvaro. Människor som är nedlåtande i tonen, himlar med ögonen och sådana saker.
Det är säkert så att dessa inte alltid är medvetna om sitt eget beteende, men jag ser det och det tar musten ur mig på nåt vis.
Det är något så litet men ändå så stort som kroppspråk. Det största av alla språk som kan få mig att lyfta eller att falla platt.
För jag har konstaterat att jag har inga problem med dramaqeens, tokstollar eller självupptagenhet. Säkert karaktärer som andra kan anse vara energislukare. Där tror jag mig ha distans, att skratta med inte åt. Gråta med inte pga.
Så imorgon börjar en ny dag med plockade bryn och en första lektion i att försöka ignorera mina energislukare. Kanske blir jag pigg både på utsidan och insidan då.
lördag 18 juni 2011
måste sluta analysera.
Sitter här och försöker natta lillkillen..
Funderar på veckan som gått. Den har gått bra, men jag kan inte låta bli att överanalysera mig själv på nåt vis. Det är säkert så för många när de kastas in i nya situationer. Jag är en sån typ av människa som alltid försöker vara glad och bjuder på mig själv. När jag då hamnar i ett nytt gäng som på jobbet kan jag ibland ta för givet att det här blir bra och nästan förväntar mig att de ska ta emot mig med öppna famnen, typ..
Men alla människor ÄR inte sådana alls. Det märks att de testar mig lite på olika vis.. framför allt det sociala. Det tycker jag känns lite knäppt, det blir så uppenbart på nåt vis. Typiskt kvinnor tänker jag då.. eftersom de lever upp till alla mina fördomar om arbetsplatser med för mycket kvinnor i samma grupp. Det menar jag inte alls på ett för negativt vis för gruppen verkar bra. Det är bra människor som inte verkar rädda för att jobba och de är hur trevliga som helst mot mig.. men jag tror ni förstår ändå lite vad jag menar. Därför blir det att jag analyserar mig själv. Vad sa jag där?! Varför sa jag så? fick jag inte en liten konstig blick av den där?!
Sen hör jag mellan varven.. -ja den där var här inte så länge.. -nä inte den där heller.. - ja men det där ska inte du lära dig.. Lite outsider är jag allt. En lernia. extra personal.. Bara att vänja sig eller hur. Undrar om jag kan? Blir lite jobbigt för mig när jag är en sån som gärna vill förbättra och gillar att "lägga mig i". Inte en bra egenskap just här och nu känner jag. Jobbigt och frustrerande. Men jag får väl sätta på mig skygglapparna och göra mitt jobb så bra jag kan ändå och hoppas att de blir nöjda och glada. hmmm..
Funderar på veckan som gått. Den har gått bra, men jag kan inte låta bli att överanalysera mig själv på nåt vis. Det är säkert så för många när de kastas in i nya situationer. Jag är en sån typ av människa som alltid försöker vara glad och bjuder på mig själv. När jag då hamnar i ett nytt gäng som på jobbet kan jag ibland ta för givet att det här blir bra och nästan förväntar mig att de ska ta emot mig med öppna famnen, typ..
Men alla människor ÄR inte sådana alls. Det märks att de testar mig lite på olika vis.. framför allt det sociala. Det tycker jag känns lite knäppt, det blir så uppenbart på nåt vis. Typiskt kvinnor tänker jag då.. eftersom de lever upp till alla mina fördomar om arbetsplatser med för mycket kvinnor i samma grupp. Det menar jag inte alls på ett för negativt vis för gruppen verkar bra. Det är bra människor som inte verkar rädda för att jobba och de är hur trevliga som helst mot mig.. men jag tror ni förstår ändå lite vad jag menar. Därför blir det att jag analyserar mig själv. Vad sa jag där?! Varför sa jag så? fick jag inte en liten konstig blick av den där?!
Sen hör jag mellan varven.. -ja den där var här inte så länge.. -nä inte den där heller.. - ja men det där ska inte du lära dig.. Lite outsider är jag allt. En lernia. extra personal.. Bara att vänja sig eller hur. Undrar om jag kan? Blir lite jobbigt för mig när jag är en sån som gärna vill förbättra och gillar att "lägga mig i". Inte en bra egenskap just här och nu känner jag. Jobbigt och frustrerande. Men jag får väl sätta på mig skygglapparna och göra mitt jobb så bra jag kan ändå och hoppas att de blir nöjda och glada. hmmm..
onsdag 15 juni 2011
Blev en gladis!
Är så glad över att jag tog mig till träningen idag. Stod där o skakade rumpan och insåg plötsligt hur jäkla glad jag blev! Alla måbrahormoner tog fart och drog upp leendet till öronen.
När jag kom hem kom jag hem med ett gladare sinne och mer energi. Precis vad som behövdes! Blir säkert att jag drar dit imorgon igen om jag kan.
Ett minus är när man ser i den stora spegeln på gymet och inser att det ser ut som om jag vore gravid i 4e månaden.. det där skvalpet är inte så lätt att bli av med efter fjärde barnet kan jag då intyga. Jävla mög e det! Det blir till att träna på och hålla tummarna och fram tills det ger resultat ska jag verkligen införskaffa mig en sån där kroppsstrumpa eller nåt. Eller ett par verkligen sexiga megatrosor som kan taighta till det.
När jag kom hem kom jag hem med ett gladare sinne och mer energi. Precis vad som behövdes! Blir säkert att jag drar dit imorgon igen om jag kan.
Ett minus är när man ser i den stora spegeln på gymet och inser att det ser ut som om jag vore gravid i 4e månaden.. det där skvalpet är inte så lätt att bli av med efter fjärde barnet kan jag då intyga. Jävla mög e det! Det blir till att träna på och hålla tummarna och fram tills det ger resultat ska jag verkligen införskaffa mig en sån där kroppsstrumpa eller nåt. Eller ett par verkligen sexiga megatrosor som kan taighta till det.
Nu
Det har varit mycket nu ett tag.. Saker har blivit lidande. Fikan med den där vännen som vi skötit fram i evigheter, träningen och säkert en massa annat som känns viktigt för själen. Men ikväll ska jag ta mig i kragen och dra o träna igen. På med skygglapparna och bara köra. I och försig har vi en grabb här som e en träning i sig. Jaga jaga jaga. Upp i bokyllan, upp på bordet, pilla på sladdar och kontakter.. osv. Han jagar lusten ur oss en smula kan jag säga. Bara farliga äventyr hela tiden. Snart lugnar han väl ner sig en smula. Då ska jag dricka vin på verandan med min man igen.. Det var ett tag sen vi ens tyade tänka tanken på egentid där vi båda var pigga samtidigt.
måndag 13 juni 2011
Man e lite trött på en måndagsmorgon
Uppe med tuppen för att jobba, känns bra faktiskt. Måndag morgon är lite seg i starten precis som det ska vara. Kom till jobbet och såg att en man hade en sån där t-tröja med text på. Brukar ju vara lite larviga texter som inköpes på marknader o dyl. Så även denna.. Men jag stod där i morse och kollade och läste på tröjan. Tror jag läste FYRA gånger innan den där berömda tio-öringen ramlade ner på frun. Innan jag fattade innebörden. Det bevisade hur trött jag egentligen var.. Så här löd texten..
Hellre en älg
i frysen,
än hjort
i brallan!
Kände mig lagom korkad när jag väl förstod va fan det stod. E man trött då eller?!
söndag 12 juni 2011
mina barn. mina regler.
Alltså människor!! Hur svårt kan det vara att respektera en mamma?
Jag blir så rysligt förbannad när människor jag knappt känner ger sig på mina ungar. Dessa människor tycker/tror att de är roliga och försöker vara en kul typ för barnen. Det de inte ser är att de skrämmer skiten ur dem. Trots att jag till en början på ett fint sätt försöker bryta så begriper inte personen att lägga av i tid, neeej det ska bara fortsättas att kittlas eller tetas med barnen tills jag får ett totalbryt! De ser inte att barnen är skraja utan är helt fokuserade på att vara en idiot och egoist.
En regel finns och det är att kittla mina barn är förbjudet. Så är det bara. Varför den regeln finns är för att folk inte har vett att lägga av i tid, nej det ska kittlas tills ungen får panik o håller på o kissa på sig. Vad är poängen med det?????
Vi har den egenskapen att när vi blir kittlade så skrattar vi. Det är vetenskapligt bevisat att man inte kan kontrollera skrattet vid kittling. Fast man inte vill så skrattar man. Fast man tycker det är hemskt så skrattar man. Det är inte kul. Det är bara panik. Så ge fan i mina ungar innan jag drar till er!
Kan man inte respektera barnen i det läget så kan man väl iaf lyssna på deras föräldrar när de säger ifrån. Jag SER när mina barn inte tycker om leken. Det gör INTE du.
Jag blir så rysligt förbannad när människor jag knappt känner ger sig på mina ungar. Dessa människor tycker/tror att de är roliga och försöker vara en kul typ för barnen. Det de inte ser är att de skrämmer skiten ur dem. Trots att jag till en början på ett fint sätt försöker bryta så begriper inte personen att lägga av i tid, neeej det ska bara fortsättas att kittlas eller tetas med barnen tills jag får ett totalbryt! De ser inte att barnen är skraja utan är helt fokuserade på att vara en idiot och egoist.
En regel finns och det är att kittla mina barn är förbjudet. Så är det bara. Varför den regeln finns är för att folk inte har vett att lägga av i tid, nej det ska kittlas tills ungen får panik o håller på o kissa på sig. Vad är poängen med det?????
Vi har den egenskapen att när vi blir kittlade så skrattar vi. Det är vetenskapligt bevisat att man inte kan kontrollera skrattet vid kittling. Fast man inte vill så skrattar man. Fast man tycker det är hemskt så skrattar man. Det är inte kul. Det är bara panik. Så ge fan i mina ungar innan jag drar till er!
Kan man inte respektera barnen i det läget så kan man väl iaf lyssna på deras föräldrar när de säger ifrån. Jag SER när mina barn inte tycker om leken. Det gör INTE du.
lördag 11 juni 2011
Snack
Har precis sett filmen Kings speach. Helt underbar film. Förstår verkligen att den kammade hem lite Oscars för det var den värd. Se den!
Att snacka är inget Erik har problem med iaf.. Han kom ikväll o klagade över att han hade träningsvärk i magen. När jag frågade varför, svarade han att det var därför han ätit för mycket godis.. magen fick jobba så mycket så det blev träningsvärk.
Funderar varför den övningen aldrig funkar på mig. Hade varit en WinWin..
Att snacka är inget Erik har problem med iaf.. Han kom ikväll o klagade över att han hade träningsvärk i magen. När jag frågade varför, svarade han att det var därför han ätit för mycket godis.. magen fick jobba så mycket så det blev träningsvärk.
Funderar varför den övningen aldrig funkar på mig. Hade varit en WinWin..
prioritera?
Helg. Helg för mig också! det känns skönt att få njuta av helgen igen. Tidigare har det bara varit dagar som alla andra. Njuta va det ja.. eller?
Helt plötsligt känner jag en panik krypa över mig. Hur ska jag kunna hinna med allt nu då?? Helgen ska innehålla tvätt, städning, socialt umgänge, barnen vill tusen saker och avkoppling.. hmmm och allt på två dygn. OMÖJLIGT!
Vad ska man då välja.. allt känns viktigt.
Det är som om karman ger mig en örfil och säger "välkommen till verkligheten!" och hånskrattar åt mig..
Dax att ge alla måsten fingret och se att jag inte står ensam och be familjen om lite hjälp med allt.
Helt plötsligt känner jag en panik krypa över mig. Hur ska jag kunna hinna med allt nu då?? Helgen ska innehålla tvätt, städning, socialt umgänge, barnen vill tusen saker och avkoppling.. hmmm och allt på två dygn. OMÖJLIGT!
Vad ska man då välja.. allt känns viktigt.
Det är som om karman ger mig en örfil och säger "välkommen till verkligheten!" och hånskrattar åt mig..
Dax att ge alla måsten fingret och se att jag inte står ensam och be familjen om lite hjälp med allt.
tisdag 7 juni 2011
O där var karusellen igång!
Jag överlevde första dagen på jobbet!! wohoo!
Ja jag sov inte mycket inatt kan jag säga. mycket tankar som snurrat.
Stället jag hamnat på verkar trevligt. Trevliga människor och bra arbetsuppgifter. Hade o göra från det att jag kom tills jag gick. Det passar mig utmärkt! fullt ös ska det vara.
Valle och Jens var på dagis och det gick också bra. Tror det passar Jens utmärkt med en liten vila så där mitt på dagen =) I morgon ska mormor ta med Valle till dagis. Det går nog också bra tror jag. Han är ju helt klart en liten fis jämfört med noel och co, och jag tror nästan de får anställa någon bara för att punktmarkera Valle för han är en vilding. Vem vet.. de kanske kan tämja busen lite. men bara lite..
En sak kändes konstig idag och det var att vara ifrån gänget så länge. En splittrad känsla av glädje, saknad och lite hjärtslitande. För även om mina fyra frön kan göra mig galen när de trissar mig så finns det ju inget bättre i världen än att vara tillsammans. Antagligen kommer helgerna att uppskattas lite mer framöver..
psst.. ett stort plus på jobbet; riktigt kaffe, inte det där räliga automatkaffet. ahh.. bara en sån sak kan få mig att vilja jobba där för alltid.. I löve my kaffe.
Ja jag sov inte mycket inatt kan jag säga. mycket tankar som snurrat.
Stället jag hamnat på verkar trevligt. Trevliga människor och bra arbetsuppgifter. Hade o göra från det att jag kom tills jag gick. Det passar mig utmärkt! fullt ös ska det vara.
Valle och Jens var på dagis och det gick också bra. Tror det passar Jens utmärkt med en liten vila så där mitt på dagen =) I morgon ska mormor ta med Valle till dagis. Det går nog också bra tror jag. Han är ju helt klart en liten fis jämfört med noel och co, och jag tror nästan de får anställa någon bara för att punktmarkera Valle för han är en vilding. Vem vet.. de kanske kan tämja busen lite. men bara lite..
En sak kändes konstig idag och det var att vara ifrån gänget så länge. En splittrad känsla av glädje, saknad och lite hjärtslitande. För även om mina fyra frön kan göra mig galen när de trissar mig så finns det ju inget bättre i världen än att vara tillsammans. Antagligen kommer helgerna att uppskattas lite mer framöver..
psst.. ett stort plus på jobbet; riktigt kaffe, inte det där räliga automatkaffet. ahh.. bara en sån sak kan få mig att vilja jobba där för alltid.. I löve my kaffe.
söndag 5 juni 2011
Tänk om allt rasar nu
Nu har jag börjat nojja mig en smula. Ja nu är det dax att börja jobba. Ungarna ska vara fullt ut på dagis och fritids och vi ska jobba heltid båda två. Detta har inte hänt på fyra år.. Tänk vad tiden går när man har roligt.
Ja visst, jag har inte varit hemma o dragit i fyra år, jag har ju pluggat heltid o så men det är ändå inte samma sak. Faktum är att jag mestadelen av denna tiden har varit mammaledig.
Nu kan jag tycka att mina barn haft tur att deras mamma kunnat vara hemma så mycket hos dem. Nu blir allt annorlunda.
Att jag och Jens de senaste åren levt i vad många hade ansett ett ojämnställt förhållande är sant. Jag har varit den klassiska frun och han den klassiske mannen. Jag hemma, Han karriär. Jag har försökt hålla iordning här hemma så gott det går med en massa småfolk, tvättat och lagat mat.. o allt det där.
Nu vänder vi blad, det är dax för en ny period i våra liv. Ett mer jämnställt.
Vi har pratat mycket om det, hur vi ska gå tillväga för att "hålla ihop det". En sak är vi överens om och det är att när man är så många i ett hushåll som vi är, krävs det planering.
Hur ska vi hinna med allt? Om vi kommer hem kl 17, ska det fixas mat, göras läxor, skjutsas till träningar, hushållsarbete och kärlek till alla. Jag undrar vad som kommer att fallera. Just nu så här innan man kommit in i de nya rutinerna kommer saker att fallera.. Det känns så. Därför nojjar jag mig.
Ja visst, jag har inte varit hemma o dragit i fyra år, jag har ju pluggat heltid o så men det är ändå inte samma sak. Faktum är att jag mestadelen av denna tiden har varit mammaledig.
Nu kan jag tycka att mina barn haft tur att deras mamma kunnat vara hemma så mycket hos dem. Nu blir allt annorlunda.
Att jag och Jens de senaste åren levt i vad många hade ansett ett ojämnställt förhållande är sant. Jag har varit den klassiska frun och han den klassiske mannen. Jag hemma, Han karriär. Jag har försökt hålla iordning här hemma så gott det går med en massa småfolk, tvättat och lagat mat.. o allt det där.
Nu vänder vi blad, det är dax för en ny period i våra liv. Ett mer jämnställt.
Vi har pratat mycket om det, hur vi ska gå tillväga för att "hålla ihop det". En sak är vi överens om och det är att när man är så många i ett hushåll som vi är, krävs det planering.
Hur ska vi hinna med allt? Om vi kommer hem kl 17, ska det fixas mat, göras läxor, skjutsas till träningar, hushållsarbete och kärlek till alla. Jag undrar vad som kommer att fallera. Just nu så här innan man kommit in i de nya rutinerna kommer saker att fallera.. Det känns så. Därför nojjar jag mig.
lördag 4 juni 2011
Min man; djurvännen
Vi håller på för fullt att såga ner vår superstora och superloja tojahäck, när Jens plötsligt inser att det var ett fågelbo med ungar i som bodde i vår toja. Skatungar. Hela boet föll till marken med vad vi uppskattade tre ganska stora, men ej flygfärdiga ungar. Jens kommer till deras räddning. En låg kvar i boet medans två av dom skuttade iväg och efter skuttade jens.
Nu har han samlat ihop alla tre, fast en skuttade iväg igen in till grannen. Han planerar att lägga dem högt i en annan buske på tomten och hoppas på att mamman hittar dem igen. Om inte, kommer min man att springa omkring o leta mask nu ett par veckor..
Jag är inte alls en djurvän på det viset, inte som Jens. Visst kan jag tycka att allt liv är värdefullt o så men en annan sida i mig säger "en gång i tiden var det skottpengar på skator"..
Vi får väl se hur det går för de små skatorna.. nu när Jens adopterat dem..
Nu har han samlat ihop alla tre, fast en skuttade iväg igen in till grannen. Han planerar att lägga dem högt i en annan buske på tomten och hoppas på att mamman hittar dem igen. Om inte, kommer min man att springa omkring o leta mask nu ett par veckor..
Jag är inte alls en djurvän på det viset, inte som Jens. Visst kan jag tycka att allt liv är värdefullt o så men en annan sida i mig säger "en gång i tiden var det skottpengar på skator"..
Vi får väl se hur det går för de små skatorna.. nu när Jens adopterat dem..
torsdag 2 juni 2011
gallaj
Precis hemkommen från en trevlig examensfest hos vänner. Mycket trevligt var det. Träffade både nyare vänner och gamla vänner som man inte sett på länge. Där var också rätt gott om barn så ungarna roade sig själva. Värdinnan hade tänkt till som vanligt och lagt ut lekmattor och leksaker till barnen. God mat, trevliga människor och några glas rosé. En helt perfekt Torsdag.
Det känns helt underbart att Vi får en långhelg tillsammans nu när jobbet väntar runt hörnet. Ska passa på att njuta av dessa dagarna.
Det känns helt underbart att Vi får en långhelg tillsammans nu när jobbet väntar runt hörnet. Ska passa på att njuta av dessa dagarna.
onsdag 1 juni 2011
Nu får nog någon snart nypa mig i armen!
Jag fick jobbet!!! yeeehaaaa! (dansar galet snyggt runt på skrivbordet) Men inte nog med detta, Snällaste dagis har gått med på att skola in minstingen redan nästa vecka! detta känns nästan som den största bedriften för det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Iom att dagis håller på att få nya lokaler och grejjar så har de så snällt kollat upp med morsorna om vi kan avvakta med inskolningen, antar att det dels är att det ska flyttas men också att där är väldigt många barn där just nu. När förskolechefen ringde blev jag så tacksam och glad för att det kändes verkligen som att de ville hjälpa och funderade ut hur de skulle kunna lösa det med Valle. Inte bara ett rakt nej i andra änden alltså. Tack Dagis! NU blev ni guld värda på riktigt. Det är ett bra exempel på medmäsklighet i vårt samhälle.
Ska nog tusan ner o köpa en lott idag iaf.. har ju bra flyt nu =)
Ikväll väntas massage.. oh det ska bli så gött. ska bara ligga där som dökött o riktigt njuta. en bra sak efter två ganska intensiva dagar.
Iom att dagis håller på att få nya lokaler och grejjar så har de så snällt kollat upp med morsorna om vi kan avvakta med inskolningen, antar att det dels är att det ska flyttas men också att där är väldigt många barn där just nu. När förskolechefen ringde blev jag så tacksam och glad för att det kändes verkligen som att de ville hjälpa och funderade ut hur de skulle kunna lösa det med Valle. Inte bara ett rakt nej i andra änden alltså. Tack Dagis! NU blev ni guld värda på riktigt. Det är ett bra exempel på medmäsklighet i vårt samhälle.
Ska nog tusan ner o köpa en lott idag iaf.. har ju bra flyt nu =)
Ikväll väntas massage.. oh det ska bli så gött. ska bara ligga där som dökött o riktigt njuta. en bra sak efter två ganska intensiva dagar.
Check!
Dagis till Noel- Check!
Fritids till Erik o Emma- Check!
Bönat o bett om dagis för Valle- Check!
Förskolechefen ska på möte i em och då får jag veta mer. Hon lovade iaf o se om det var lösbart på något vis. Sånt uppsattar jag som tusan! Tack för att ni försöker nu när jag kommer här o är uppenbart lite besvärlig.. typ..
Kvar har jag försäkringskassan men jag tror jag väntar med det tills jag fått det magiska samtalet.
Jag har uppenbarligen ropat hej... men man måste ju gardera sig. I värsta fall får jag ringa alla igen på Tisdag morgon och säga att det blev inget.. o skämmas en smula..
Idag ska jag hinna med o köpa present till en vän som gått ut skolan. Tagit nån slags examen på nån yrkesutbildning skulle jag tro att det är.. koll på läget som ni märker.. njae inte direkt. I vilket fall som helst hade jag gärna tagit emot förslag på vad man kan köpa. Vad köper man????? beats me.
Fritids till Erik o Emma- Check!
Bönat o bett om dagis för Valle- Check!
Förskolechefen ska på möte i em och då får jag veta mer. Hon lovade iaf o se om det var lösbart på något vis. Sånt uppsattar jag som tusan! Tack för att ni försöker nu när jag kommer här o är uppenbart lite besvärlig.. typ..
Kvar har jag försäkringskassan men jag tror jag väntar med det tills jag fått det magiska samtalet.
Jag har uppenbarligen ropat hej... men man måste ju gardera sig. I värsta fall får jag ringa alla igen på Tisdag morgon och säga att det blev inget.. o skämmas en smula..
Idag ska jag hinna med o köpa present till en vän som gått ut skolan. Tagit nån slags examen på nån yrkesutbildning skulle jag tro att det är.. koll på läget som ni märker.. njae inte direkt. I vilket fall som helst hade jag gärna tagit emot förslag på vad man kan köpa. Vad köper man????? beats me.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)