Sitter här och försöker natta lillkillen..
Funderar på veckan som gått. Den har gått bra, men jag kan inte låta bli att överanalysera mig själv på nåt vis. Det är säkert så för många när de kastas in i nya situationer. Jag är en sån typ av människa som alltid försöker vara glad och bjuder på mig själv. När jag då hamnar i ett nytt gäng som på jobbet kan jag ibland ta för givet att det här blir bra och nästan förväntar mig att de ska ta emot mig med öppna famnen, typ..
Men alla människor ÄR inte sådana alls. Det märks att de testar mig lite på olika vis.. framför allt det sociala. Det tycker jag känns lite knäppt, det blir så uppenbart på nåt vis. Typiskt kvinnor tänker jag då.. eftersom de lever upp till alla mina fördomar om arbetsplatser med för mycket kvinnor i samma grupp. Det menar jag inte alls på ett för negativt vis för gruppen verkar bra. Det är bra människor som inte verkar rädda för att jobba och de är hur trevliga som helst mot mig.. men jag tror ni förstår ändå lite vad jag menar. Därför blir det att jag analyserar mig själv. Vad sa jag där?! Varför sa jag så? fick jag inte en liten konstig blick av den där?!
Sen hör jag mellan varven.. -ja den där var här inte så länge.. -nä inte den där heller.. - ja men det där ska inte du lära dig.. Lite outsider är jag allt. En lernia. extra personal.. Bara att vänja sig eller hur. Undrar om jag kan? Blir lite jobbigt för mig när jag är en sån som gärna vill förbättra och gillar att "lägga mig i". Inte en bra egenskap just här och nu känner jag. Jobbigt och frustrerande. Men jag får väl sätta på mig skygglapparna och göra mitt jobb så bra jag kan ändå och hoppas att de blir nöjda och glada. hmmm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar