Då blir det till att vabba idag. Känns sådär faktiskt. Jag är gärna hemma med barnen när de inte är krya, men varför får man dåligt samvete gentemot sin arbetsgivare? det är ju knäppt. Det viktigaste i världen går före men ändå har man den där pliktkänslan i kroppen.
Varför gör man så? Måste tänka mer på just NU. Det är idag som är viktig, inte nästa vecka. Sortera bort onödig stress och istället njuta av dagen med grabbarna.
För att lyxa till det lite så ringde jag min kära mamma och tiggde till oss lite mat. Det är lyx i en småbarns-mammas värld. Då blir där mer tid över till mys med barnen.
Som ytterligare en negativ sak som behöver vändas till en positiv är att Jens har åkt iväg med jobbet för att säkert ha jätteviktiga möten och övernatta för att säkert ha jätteviktiga möten imorgon också. Tycker det är tråkigt de gånger han inte kommer hem till mig på kvällen. Kanske är jag inte alltför kärleksfull och klängig på honom, kanske är jag snarare tråkig i mysbrallor som bara måste hela tiden, men det betyder inte att jag inte vill ha honom där. Det är något underbart att komma hem och veta att den man valt att dela livet med finns där. Jag får väl försöka hitta det i mig själv att vända det till att det kan vara bra och nyttigt för mig med lite egentid. Egentiden inträffar ju inte förrän grabbarna har somnat. Så det blir ju inte så lång stund för mig själv ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar