lördag 4 juni 2011

Min man; djurvännen

Vi håller på för fullt att såga ner vår superstora och superloja tojahäck, när Jens plötsligt inser att det var ett fågelbo med ungar i som bodde i vår toja. Skatungar. Hela boet föll till marken med vad vi uppskattade tre ganska stora, men ej flygfärdiga ungar. Jens kommer till deras räddning. En låg kvar i boet medans två av dom skuttade iväg och efter skuttade jens.
Nu har han samlat ihop alla tre, fast en skuttade iväg igen in till grannen. Han planerar att lägga dem högt i en annan buske på tomten och hoppas på att mamman hittar dem igen. Om inte, kommer min man att springa omkring o leta mask nu ett par veckor..

Jag är inte alls en djurvän på det viset, inte som Jens. Visst kan jag tycka att allt liv är värdefullt o så men en annan sida i mig säger "en gång i tiden var det skottpengar på skator".. 
Vi får väl se hur det går för de små skatorna.. nu när Jens adopterat dem..

1 kommentar:

  1. När det gäller skator så är jag på din sida, Iija. Men visst, hade jag hittat ett bo med försvarslösa ungar hade jag nog också gjort vad jag kunnat för att hjälpa dem. Däremot hade jag förmodligen också suttit och skjutit prick på dem några månader senare, när de som vuxna skränar och skitar ner och är så j*ligt störiga som bara skator kan vara och inte fattar att det inte är lämpligt att bygga bo precis utanför sovrumsfönstret... Vi har massor med skator här just nu och problemet är att de har lärt sig känna igen ljudet när vapenskåpet öppnas och då drar de fortare än kvickt (säga vad man vill, men de är jäkligt smarta!). Annars är det ju ruskigt kul att skjuta prick på dem ... Och tro det eller ej, men det kommer från en djurvän...

    SvaraRadera