med gråten i halsen.

Idag har jag varit nära.. väldigt nära.. gråten.
Jag är sån att när jag blir sådär riktigt rysligt förbannad och förnärmad, då lipar jag. Och det är hur jobbigt som helst att inte klara av att bli riktigt förbannad istället. Gorma och skrika fulheter och bara få ut skiten. Nää då kommer lilla klumpen i halsen och allt stockar sig, och istället för att ställa till en scen och faktiskt springa iväg, lipandes, står jag bara där och blir tyst, stel och focuserad.

Det som stör mig allra mest med hela grejen är att den person som nästan fick mig över den gränsen idag, känner inte mig för fem öre.

I min värld, i min bubbla så resonerar jag så här..
Lär känna dina medmänniskor lite innan du stormar på allt för mycket, för du vet aldrig var den personen har sina gränser, begränsningar, smärttrösklar och principer. Tror minsann det kallas för respekt.

I morgon blir det nya tag, jag vet det.
I morgon är det en helt annan dag där mycket gladare saker kan få hända.
I morgon ska jag inte leva igår.