Igår kändes det mycket roligare att jobba. Tror de kanske såg att jag tog illa vid mig i förrgår. Jag vet inte men det kändes vänligare på nåt vis. Skönt att det kändes så, för jag gillar att jobba men tänk så mycket människorna runt en avgör hur det ska kännas.
När jag sen kom hem kom Jens med en kartong, och jag som e lite korkad såg inte att det var en datorkartong. Men jag blev rysligt glad över att Min snälla Gubbe kom hem med en laptop kan jag lova. Det har jag önskat mig i säkert två år. Jag sitter i köket och skriver detta just nu. Ungarna stimmar under bordet men vi kan vara tillsammans ändå. I like it. Tidigare har jag fått ta mina "chanser" att sticka upp på ovanvåningen och försöka hitta lite tid till att snoka runt på mina favoritsidor på nätet. Nu blev allt mer tillgängligt.
Helgen är helt obokad så det blir att försöka hinna med lite här hemma. Återigen sitter vi en båt där så mycket behöver bli gjort och vi vet att så lite kommer att bli det. Men så är det med småfolk, de tar ens tid, och tack för det. All tid med dem är underbar och man får aldrig låta frustrationen över att ens egna tid och jobbetid blir lidande. Innan vi vet ordet av är denna perioden förbi och tänk vad man hade ångrat sig om man ägnat barnen för lite tid för att istället städa tvätta, renovera, bära bränne och annat som alltid hänger över en på nåt vis. Tids nog kommer vårt hem, trädgård och bränne alltid vara perfekt. Då sitter man här o saknar ungarna som aldrig kommer hem tillräckligt ofta till sina gamla föräldrar. Därför är det okej att hoppa över tvätthögar och leksaker tills vidare.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar