tisdag 31 maj 2011

Jag bubblar!

Jag visste att min magkänsla inte var att misstro idag! Det verkar som om jag har fått jobb!!! Yeah!! Så glad så jag bubblar som en liten unge på julafton. O sen har vi ju det där med att inte ropa hej.. ja jag vet att jag får besked imorgon men det kändes sååå bra. Saker hon sa.. små detaljer, fick mig att bli säker på att det blir jag. (skulle jag nu mot förmodan få ett nej imorgon så får ni skrapa ner mig från taket och få ner mig på jorden igen)
Imorgon blir jag en upptagen människa, för fy bubblan vad mycket som måste fixas med nu då!
Dagis till Valle, mer dagis till Noel, försäkringskassan som säkert inte tycker det är en bra idé att jag får mammapengar när jag jobbar, tråkmånsar.. och säkert tusen saker till som jag inte kommer på nu när jag bubblar..

På fredag ska det firas har jag bestämt. Har ni vägarna förbi på kvällen så kom inom vet jag!

måndag 30 maj 2011

morgonfundering

Det borde anses som bondförnuft att klara av att vara ärlig och rak. Det kanske inte är självklart för alla. Jag själv kan tycka att det i vissa situationer är hur jobbigt som helst att vara rak med en medmänniska. Jag är aldrig ute efter att såra, kanske har det blivit så ändå ibland. Då gäller det att kunna säga förlåt, vilket tom kan vara ännu svårare och sitta ännu längre in i hjärtat, att visa sin ångest över någonting, att visa sig svag för någon annan.

Alternativet till ovanstående kan vara att låta saken vara. Antingen att man gömmer det långt inom en själv och låter det tära på själen en smula och hoppas på att hela saken kommer att försvinna. Men vi är inga tankeläsare. Man kanske hoppas på det bästa, låta stormen gå förbi och hoppas på att medmänniskan står stadigt kvar där man lämnade den. Gör den det har man tur.

Allt vi gör och säger lämnar ringar på vattnet, får konsekvenser.
Allt vi inte säger och inte gör, kan ge större konsekvenser än man tror..

Flyt

Fatta att jag ska på jobbintervju imorgon!! Har varit aktiv i jobbsökarbranschen i en styv vecka och redan resultat! Är så jäkla glad för att få chansen till intervju. Men samtidigt blir jag kluven på det här hemma. Dagis är inte ordnat för Valle förrän efter sommaren. Twinsen kanske hade behövt fritids igen. Hur allt det praktiska ska fungera är ett megastort frågetecken just nu.
Om det går bra imorgon kommer jag förmodligen att veta mer och kunna börja fixa med allt. Som väl är har jag supersnälla föräldrar som kommer att ställa upp för oss om det krisar. Helst vill jag att de ska få slippa det, mest för att jag vet hur jobbigt det kommer att bli för dem. Pappa närmar sig 70 och mamma blir 64 i dagarna.. Jag får hoppas att kommunen kan ställa upp för oss så gott det går. iom ombyggnad o skit så finns risken att det inte går så bra och smidigt som det hade gjort annars..
Det sista jag vill är att bli tvingad att tacka nej pga att jag inte har barnomsorgen fixad.
Men vi ska inte ropa hej än förståss.. jobbet är inte mitt än, men där finns en bra känsla i luften och jag rider på den =)
Håll tummen för mig imorgon!

söndag 29 maj 2011

En härlig dag

Ja idag har det verkligen varit en dag i mammas tecken. Vi drog iväg till Oppmanna och shoppade loss ordentligt bland blommorna. Det blev sommarblommor till krukorna, tre buskar till rabatter vi ska ordna till lite och lite småperenner till söderrabatten där det var lite glest.
Sen gick Jens och Emma iväg bland plantorna och skulle ordna en överaskning. Medans jag stod och packade in i bilen kom Jens ut ur handeln med en vinbärsbuske, en korsning mellan björnbär och hallonbuske och ett körsbärsträd!! wow!
Vi for hem och sen fick jag pyssla med en av de saker jag finner mest rogivande i världen. Trädgården. Samtidigt som Jens stod för matlagningen.
 Det var så skönt att släppa alla vanliga tråkiga måsten och bara få pyssla om på tomten ett tag. Visst är det långt ifrån så som jag vill ha det än, men ett litet steg närmre är vi. Tiden räcker inte riktigt till när man har småfolk. Trädgården blir ofta det som får lida.
Så idag har denna mamman fått koppla av på det bästaste av sätt.
Jag hoppas att ni andra mammor fått njuta på ert bästa sätt.

Mors Dag..

Grattis alla mammor! Visst kan man tycka att det är ytterligare en sån där komersiell firardag, men jag tycker om mors dag. En dag om året där mammorna får lite extra uppskattning för det jäkligt tuffa jobbet som innebär att vara mamma. Själv blev jag väckt av mina frön med kaffe paket och blommor idag. Mysigt värre. Emma tyckte att vi skulle fira genom att åka till Andys lekland.. hmm nej..
Tänker istället åka o köpa lite blommor och plantera lite. Jobba lite i trädgården om bara vädret vill tillåta det. Det tycker jag är en bra mors dag.
Min egen mor tänker jag fira i veckan. Hon fyller år i samband med morsdag så där brukar jag slå ihop dagarna till en extra fin.
Ha en skön dag alla superduktiga morsor! Det är ni värda!

lördag 28 maj 2011

Retro?

När man blir minstingen efter tre brödrar, är det inte konstigt att man blir lite pojkflicka. Inte heller är det konstigt att mina nära och kära överöste mig med tjejiga saker. Tror aldrig jag bar byxor före 3-års ålder. Fick första dockvagnen när jag fyllde 1 år. Den var i mörkgrön sammetstyg, som var modernt 1979. Det var inte särskilt modernt 1983, när jag faktiskt på egen hand ville ha den där dockevagnen. Därför gillade jag den aldrig direkt.. pastellfärgat eller nyonfärgat skulle det ha varit. Den enda gång jag faktiskt kommer ihåg att den användes var när jag tvingade brossans katt Missan att ligga där..
Hur många klänningar jag än hade, eller hur många dockor jag än fick, såg jag ju upp till mina brödrar. Deras grejer var spännande och jag lekte gärna med dessa (fast jag inte fick).
På dasset låg där alltid en hög med fantomen-tidningar. Tyckte de var rätt tråkiga för de var ju alltid i svartvitt. Men sen lärde jag mig läsa och då lästes det fantomen och Dennis (min äldsta bror) gamla vilda västern noveller. På tv såg vi filmer som James Bond eller stålmannen. Älskar dessa filmer än idag. För inte så längesen köpte jag faktiskt en dvdbox med gamla helgonet med Roger Moore. Har inte hunnit börja se den än dock.
Vissa saker i ens beteende kan man faktiskt spåra ända ner till bröstmjölken, det här är en sån sak för mig. Jag är väldigt nostalgisk av mig, lite retro kanske. I alla fall när det gäller film, serier, böcker. Jag blir helt till mig när det kommer en ny film med nån superhjälte eller en ny Bond. Jag kan sitta o titta på gamla serier som helgonet eller snobbar som jobbar. Dels för att jag tycker de är bra, men nu kan jag även se charmen i stilen de hade och uppskatta retro-känslan.
Helt säker är jag att det är något vi ärvt av pappa. Jag menar bara, hans två äldsta grabbar e döpta efter seriefigurer (!!!) Dennis och Donald.. ja just det Dennis busfröt och Donald Duck.. hmm
Men jag är inte bättre, äpplet faller inte långt från päronträdet.. alla mina fyra har fått sina andra-namn efter serie eller sagofigurer..
Asterix, Bianca, Harry och Mio.. Mina fyra superhjältar <3

fredag 27 maj 2011

Poff..

Ännu en tråkig fredag över och jag är trött som en lus som vanligt. Har jag verkligen gått från värsta partybruden till det här? En konstant trött och tråkig människa som aldrig någonsin gör något annat än familjen. Det hade jag inte trott om jag fått veta det för några år sen.. Detta är inget jag vill, inget jag valt, det har bara blivit så. Självklart vill jag ha det jag har, vill inte byta det mot allt i världen, men jag saknar sidan i mig som fick göra sig fin på helgen och känna att det var skratt och fest och mingel på schemat. Istället är jag en tråkig grå mus. Maskaran hinner torka snarare än ta slut, vinet varar i evigheter och alla partykläder är 10 år gamla.
Vad hände?
O kom inte o säg att det är pga barnen, för jag har sett X antal morsor i mina dagar som lyckats med båda.

Nu går denna bittra lilla gråa mus o lägger sig.

torsdag 26 maj 2011

Än så länge är det kul!

Håller på med mitt jobbsökande. Än är det roligt att leta och söka. Känns lite spännande nu när några ansökningar ligger där ute och läses av människor som om det vill sig, förändra mitt liv som det ser ut idag. Väntar lite otåligt på att börja höra svar. Mitt mål i dagsläget är att iaf få en intervju. Det är träning som jag behöver.
Det här med att söka jobb är en hel vetenskap. Skriv si, skriv inte så. Var på detta vis, inte på det viset. Säg det här, men inte det där. Allt för att få någon annan helt vanlig människa att tro att just du är en övermänniska som är perfekt just för detta jobbet. Psykologi på hög nivå.
Sen är jag lite otålig. I min fantasi har dessa säkert inget bättre för sig om dagarna än att läsa ansökningar. Då borde min vara läst nu.. väntar och väntar.. borde inte telefonen ringa nu? får nog gå o kolla min mail en gång till.. kanske kanske blir det jag som får turen denna gången.

onsdag 25 maj 2011

Galna ungar.

Jag har fantastiska barn. Älskar hela gänget över mitt förstånd. Ibland men bara ibland gör de mig galen! Det händer kanske sisådär en gång i kvartalet typ att de är i fas och då menar jag ingen bra fas. Nej en dag ibland när ALLA är på rackar humör, samtidigt. Detta är inte bra för mina nerver kan jag lova. Det värsta i det läget är inte hyssen och buset, nej utan att de är överens, hjälper och skyddar varandra. Tänk om de kunde hjälpa varandra på det viset när de har en snäll och go dag nån gång!
Idag har de spelat ut mig fullständigt, det har varit mamma vs barnen. Det tar mig en kvart ungefär när jag ser vart det barkar hän, innan mitt första bryt kommer o sen e cirkusen igång. I deras värld är det inte bus,
-men mamma, vi bara leker ju och är snälla mot varandra!. Sen att man inte är snäll mot sina saker eller huset är mindre viktigt. Tex tyckte de att det var okej att rita under skrivbordet, för att
1. Det syns inte.
2. det går säkert att sudda bort.
 BRYT!
Och så vidare Och så vidare.. Hela långa dagen..

När Jens kom hem i eftermiddags och sa Hej vännen, hur e det idag?
Mitt svar blev; Det är bäst du håller dig ifrån mig, jag är en tickade bomb just nu.

Räddningen blev att få åka iväg och få en timme med latinmoves. Riktigt dansa av all frustration och ilska man byggt upp under dagen. Det var rätta medicinen kan jag lova.
Imorgon hoppas jag på en lite mindre synkad barnaskara där de busar en i taget.

ihoptvingat umgänge

När man har barn dyker det upp events som man kanske inte hade räknat med. Det finns alltid de föräldrar som enligt min mening är en aning överambitiösa. Nu ska vi umgås! Varför? jo för att våra barn är lika gamla och går i samma klass. Det hade varit roligt att träffas och umgås tillsammans med barnen! Yeah right.. säger jag då.. Visst kan det vara bra att veta vilka föräldrarna är och med vissa man tom känner att det går att umgås tillsammans med. Men varför dessa ihoptvingade events? Inte fan e det för ungarnas skull iaf. De träffar varandra 5 dagar i veckan. Människor som dom inte valt heller utan är placerade tillsammans utifrån ålder och uppdelning av busar, jämt o fint i klasserna.
Visst är jag kanske lite negativ, det erkänner jag. Men jag har aldrig tyckt om dessa grejer. Inte ens innan man fick barn och fick gå med på den där parmiddagen med de där människorna man inte kände sig särskilt bekväm med. Jag förstår inte varför man utsätter sig för dessa events bara för att. Nån slags social skyldighet, ett normalläge där alla ska bara infinna sig och smila, samtidigt som det är outhärdligt på insidan och man bara längtar hem igen. Men det är ju för barnens skull intalar man sig själv och ler vidare..

tisdag 24 maj 2011

fullt ös

Känner mig lite som en urvriden trasa ikväll. Det har varit fullt hus här kan man säga. Inte nog med de 8 vanliga medlemmarna i hushållet har vi även haft svägerskan Jenni, hennes Martin, deras Malin, Farfar Allan och Mormor Inga här på finbesök.
Jätte roligt att få ha alla dessa mysiga människor runt sig i några timmar.  Farfar Allan och Mormor Inga hör verkligen jättedåligt, men märkligt nog hör dom varandra rätt så bra. Funderar på om det är en frekvensgrej.. o att vi andra inte känner till rätt frekvens och måste därför skrika dom i öronen för att höras. Det är roligt med de äldre, De hinner liksom inte mer än att hamna i samma rum förrän de börjar jämföra krämpor. Fast dom är urgulliga. Stort gilla på den generationen, här har man mycket att lyssna på och lära sig av om man tar sig tid.
 tex satt jag och mormor Inga och diskuterade det onödiga i att apparater som tex tvättmaskiner ska vara så komplicerade nuförtiden. Man vill ju bara få det gjort, ange gradtal och köra på. Där var vi rörande överens. Vilka kan alla sina program på tvättmaskinen? räck upp en hand!
Jenni och Martin är Jordnära och väldigt lätta människor. Snacket flyter alltid så lätt och det är inga konstigheter alls. Skönt och befriande. Jenni hade naturligtvis kameran med sig som alltid. Hoppas hon fick några bra foton här idag. Hoppas på kopior isf..;)
Jenni och Martin har något magiskt över sig. Det är jag övertygad om. För det spelar ingen roll om det går år, barnen faller pladask varje gång. Det tar inte många stunder förrän blygheten övervinns och man kan börja visa upp sig, köra alla sina partytrix för att sen igen gå över till sitt vanliga jag. För andra kan det krävas timmar och upprepade besök innan man når så långt i barnens hjärtan. Nu tog det en kvart per barn. Magiskt och så jäkla skönt med tanke på att de inte kan träffas så ofta.

Efter denna intensiva men väldigt roliga dag, blir det slappedag imorgon..
tror jag.. ska aldrig säga aldrig..

Sitta inne väder

Regn och rusk. Visst behöver det regna lite, för att minska pollen, för att mina nya kaprifol behöver det.. men lite tråkigt är det. Hade hellre haft lite sol så man hade kunnat vara ute lite. Har lite svårt att stimulera mr valle just nu, han är helt uppåt väggarna. På precis allt han inte ska, medans leksakerna ligger prydligt i lådan.. mmm. Det hade varit lättare ute..

Ikväll kommer jenni och martin hit. De är bosatta i jämtland och därför träffas vi alldeles för sällan. När de kommer ner till skåne blir det blixtbesök hos alla nära och kära. Jag ser verkligen fram emot att de kommer till oss idag.
Det är en himla tur att man har internet när man har släkt så långt borta. Jag menar fast jag och jenni inte träffats jättemycket så får man ändå en liten insyn i varandras liv genom nätet. Jag fungerar iaf på det viset att jag vill ha släkt och vänner nära. Kunna ta del i varandras liv och glädjas och stötta. Det är en trygghetsgrej kanske. Kanske är det för att jag är uppvuxen i en stor familj och lätt känner mig ensam när där inte finns många runt mig. Vad vet jag..

Jag har varit lite duktig de senaste dagarna med min kost. Yoggi och flingor har fått stå åt sidan för smoothie och istället för sötsaker har det iaf till stor del blivit vatten och nötter istället. Går omkring med min vattenflaska jämt. Tagit mindre pasta/potatis och ökat på med grönt istället. Ett annat stort plus är att det har varit ganska regelbundet. Det tror jag är viktig. Magen ska inte jobba i tid och otid, utan ha fasta tider att gå på.
Träningen har det däremot varit värre med. Fan, tiden räcker inte till!! Jag vill så gärna men det är alltid saker som får gå före. Visst hade mitt liv stått på spel kanske man hade prioriterat annorlunda.. Måste skärpa mig och det nu. Mina mål med träningen är; en midja tack! skvalpet framme på magen efter grav. ska bort! och förbättrad hållning. Inga konstigheter eller saker som är omöjliga, jag måste bara öka.
Jag är oerhört tacksam för de gener i min kropp som har gjort att jag aldrig har haft problem med min vikt. Aldrig fått överflödiga kg under graviditeter eller behövt bry mig om vad jag äter för den sakens skull. Men jag är övertygad om att det kan komma ifatt mig med åldern. Därför är jag nojjig redan nu.

söndag 22 maj 2011

jobbsökarbranschen

Sökte tre jobb igår. Tre "snabba". De kunde man skicka in via e-post. Det var ganska okej jobb också, som jag faktiskt tror att jag hade kunnat trivas med. Nu gäller det att hålla tummen igen. Tänk att bara få komma på intervju iaf, det hade varit kul. Det hade jag behövt träna mer på.
En sak jag funderar på är, Hur många jobb ska man söka och få nej på, innan man kommer fram till att det är fel på ansökan? När bör man skriva om den tro? Att upplägget är fel liksom. Jag har fått för mig att den mall jag använder är rätt bra. (jag har ju faktiskt fått coachhjälp med den) . Vad vill dom annars ha?

Iaf har jag två jobb till att söka idag hitills. Men dom måste jag skriva ut och skicka med post. Alltså inte "snabba".
Skulle jag inte hinna få ett jobb innan mammadagarna går ut, så är mitt mål att ha sökt en hel hög att smälla i arbetsförmedlingens skrivbord när den dan kommer. Dom ska inte ta mig för oaktiv iaf. Men min högsta önskan nu är att slippa kontakt med af helt. Tycker dom som jobbar där måste ha det mest otacksammaste jobbet i sverige just nu. ja dom och försäkringskassan.. kul arbetsmiljö, eller inte.

Glöm nu inte att hålla tummen! =)

Jag har ju sett hur dom andra gör!

Tänkte ut o cykla en runda..

Jag har virat dig runt lillfingret-minen..

Det är lite synd om mig nu. O sluta fota!

sommarkul

Valle fick prova studsmattan för första gången i helgen. Gissa om Han och Noel hade buskul!

pappa vaktar

Yeah!!




håret blir så där snyggt o elektriskt..

jag vill INTE ner!!

lördag 21 maj 2011

fredag 20 maj 2011

Fredagstankar

Kvällar som denna när Jens är iväg, förstår jag hur min mamma måste ha haft det när vi var små.
Varje fredag och lördag var pappa iväg och spelade på sin bas på olika ställen. Det var vi o mamma hemma. Så tråkigt hon måste ha haft det emellanåt.
Jag förstår varför hon möblerade om så ofta. (det hände att pappa inte hittade sitt sovrum när han kom hem på natten=)) Varför hon stickade en massa snygga 80-tals jumprar och så.. men ändå är gångerna lätträknade när jag såg henne uttråkad eller rent av ledsen över det.
Här är jag hemma själv ibland, utöver 7-16-tiderna pga Jens arbete och det räcker med ett par timmar sen är jag nöjd. Sen tycker jag att det är såå drygt att gå här själv.
Tänk att så hade mina föräldrar det i väldigt många år. Från det dom träffades tills jag var rätt stor. Dom har varit gifta sen 1966 och klarat av att hålla kärleken vid liv i alla år. Det har säkert funnits kriser och drabbningar, men en sak är säker att idag verkar dom lyckligare än någonsin. Pappa spelar fortfarande på sin bas men nu som pensionärer är båda med och dom drar runt överallt med sin husvagn och lever loppan med sina vänner.


Fredagsmys

Det blev Ikea idag och det gick riktigt bra. Fast när vi kom till mattorna märkte jag att tålamodet tog slut hos grabbarna en smula. så nu kan jag bygga garderob i helgen.

Efter en sån trip blir jag sliten, så eftermiddagen har varit slö som tusan. Suttit och låtit Noel baka låtsaspizza till mig med glass, blåblär och pomfiss på, mmmmm så gott det var!!

Kvällen lär bli okej tror jag, förutom det faktum att Jens sticker till lönsboda och lägger golv hos svärmor. Fast det är ju en bra sak, det är ju kul att få det fint.
Som tröst är det lite bra på tv ikväll. Mina program som Jens hellre jobbar till än ser med mig om vi säger så... Han ser hellre talang.. ja o ni vet ju vad jag tycker om det.. Fredagkvällarna fram till kl 22 brukar vi ändå hålla oss på varsin våning.
romantik brukar vi kalla det.

torsdag 19 maj 2011

ska jag eller inte?

Som vi vet är tid ett litet problem när man är småbarnsförälder. För att tiden ska räcka till i helgen och för att man kanske vill hitta på nåt roligt också, funderar jag på om jag ska till Ikea idag eller inte.
Hade verkligen behövt åka dit så det är ingen social tripp, ingen tja lite värmeljus hade varit najs tripp. Nej här snackar vi om att vi snart inte har en enda fungerande lampa i huset, Valle behöver prylar till sitt rum, Jag ska bygga garderob.
Problemet är att jag får åka själv med pojkarna isf... Dadadadaaaaaa (skräckfilmsljud).
Är jag upplagd för att vara så modig idag.. har inte bestämt än..

För 7 år sen var jag rätt mycket tuffare. Erik och Emma hängde med mig överallt. Vi drog till stan, Ikea och överallt. Nu har jag mesat till mig ordentligt. Fast det är klart, Twinsen satt alltid som ljus och var hur lätta som helst att ha med. Aldrig utbrott eller nåt.
Annat är det med Valle. Lite som om gudarna sitter o pekar Där fick ni ! mohahahaha... Han är en liten vilding och är på precis allt. Är man i affären blir armarna jätte lååånga helt plötsligt. Bara väntar på att han ska lyckas få tag på nån syltburk o drämma i golvet på coop.

ny favvotidning!

Den enda gången jag brukar köpa tidningar nuförtiden är om det är historia och vetenskap eller historiabilagan med aftonbladet. Igår köpte jag wellness med aftonbladet. Den var riktigt kul att bläddra i faktiskt. Inte bara träna hit o dit. få snygg häck, sexpack och bli fit, nej utan även andra måbrasaker. Vänskap, kost, kärlek och massor av annat. Får nog hålla ögonen öppna efter den i fortsättningen.

Blev ingen träning för mig idag heller..:( Nyss drog pappa jens och noel iväg för och se ut en båtplats vid sjön i sommar. Ibland får man säga jag jag jag.. och ibland får man säga okej okej okej.. i vilket fall har det nog blivit lite väl mycket okej på sistone och det gillar jag inte. Ska nog ut en sväng ikväll om dom kommer hem i vettig tid.

men men.. hur som helst.. Vad är egentligen vänskap? hur gör man när man vaknar upp och inser att vänner man hade för 10 år sedan är borta? 
Det var en väldigt bra artikel i tidningen om detta. Om en kvinna som tagit upp kontakten med sitt gamla gäng igen efter många år. Jag däremot är nog lite feg, man vill ju inte klampa in i någons liv liksom.. Hade ni vågat?

undersökningar

jämt på nyheterna är det undersökningar om vilket stöd de olika partierna har. Hur fungerar det undrar jag då? Vilka är dessa människor som blir tillfrågade varje vecka? Enligt min mening måste det vara ett gäng ostabila rackare. För annars hade väl inte siffrorna svängt så in i bomben hela tiden?
Jag tror ändå att de flesta av oss har en uppfattning om hur vi vill att saker ska fungera, utefter det bestämmer man sig vilka man stödjer. Om grunderna alltid är de samma, hur kan siffrorna svänga? Är dessa som tillfrågas sådana kappvändare att de skiftar sida efter tomma löften och skandaler?
hmm eller är jag blond igen.. för jag har faktiskt ingen aning om hur de gör dessa undersökningar.
Däremot tror jag på ringar på vattnet. Om ett parti får gott om stöd, tror jag det finns folk som tänker, ja dom är nog bra då. och likadant om det går dåligt.


forts. några timmar senare..

nu har min man förklarat för mig att jag är en dum blondin=) Han har också gått igenom grundligt för mig hur dessa undersökningar utförs. Så nu vet jag det också! Vad hade jag gjort utan honom?

Frukost

Sitter här och försöker äta frukost. Får dille på saker ibland och just nu är det ett mer hälsosamt liv. Det ska tränas, ätas rätt och själen ska få sitt.
Frukosten idag består av naturell yoggi (megasurt), bär (också sura som fan), en banan och bara några stackars havrefras som jag älskar men flingor är inget bra har jag läst..
Det är inte gott!! det är surt trots en hel banan e itryckt. men jag kämpar och funderar på om det finns nåt GOTT i skafferiet som jag kan unna mig när jag varit duktig=) nääää skojar bara.. eller?
Jag menar på att nåt nyttigt som inte är surt eller smarkar sågspån måste det väl finnas??
Som duktigt sockerberoende behöver jag komma in i mer sockerfria trender, men det är svårt när allt blir äckligt. Tips och trix mottages tacksamt!
Mat ska vara en njutning anser jag. Då mår själen bra.

tisdag 17 maj 2011

csk nästa!

Sitter här o tänker att jag har bråttom idag. Men i samma andetag.. bara en liten stund.. typiskt mig, att alltid bli stressad på morgonen pga min egen tidsoptimism.
Vi ska iväg nu på morgonen. Noel ska på synyndersökning på csk. Han har varit stammis där sen han var ett. varannan månad åker vi dit  och kollar ögonen. Han har en skelning, och därför måste man kolla upp noga att han använder bägge ögonen, annars riskerar han få sämre syn på ett öga. Än så länge har han inga problem med det. skönt. Hoppas på samma strålande resultat även denna gången.

Nu är det dax.

Det är dax att ta tag i allvaret nu. Dax att börja inse att den stora härliga förmånen att få vara mammaledig tar slut. Dax att ge mig in i den stora, mörka, jobbiga verkligheten som jobbsökarbranschen innebär.
Jag vill börja arbeta igen, jag är rent av taggad och ser med glädje på att komma ut och träffa arbetskamrater och känna mig nyttig i arbetslivet igen. Målet är att få börja jobba igen, det svåra är vägen dit.
Var ska man söka? överallt. Vad vill jag arbeta med? jag kan tänka mig många typer av arbete som hade passat mig, som jag hade trivts med. Men jag ÄR ingenting. Jo en gammal servitris som försöker sadla om..
Jag är så tacksam för att jag fick chansen inom industrin. Det gav mig mer än man kan tro faktiskt. Bra jobb, bra arbetskamrater, bra arbetsmiljö och intressen jag inte visste jag hade i mig. Det gav mig framförallt lite erfarenhet att peta i mitt cv. Tacksam.
Sen har vi det där med att ta ett nej. Ett går väl bra, säkert fem också, men sen då? Kommer min självkänsla att hålla hela vägen? Man har hört så många människor, bra människor, som fått slita ihjäl sig i jobbsökarbranschen, utan resultat. Människor jag kan anse är mycket mer värda jobb än mig. Kunnigare och mer lämpade.
Hur ska lilla jag kunna övertyga någon om att ge mig chansen. Ge mig möjligheten att få visa upp mig. Visa att jag är arbetsvillig, lojal och effektiv. Jag är orolig för att hamna i ett slags vaccum. Banka pannan blodig i betongväggar. Komma fram till att man är värdelös och att allt är utom ens kontroll.

Jag får inte glömma andas. Tar ett djupt andetag och dyker ner i mörkret på arbetsförmedlingens hemsida.

söndag 15 maj 2011

Älskad

Ikväll hade jag en liten dotter här som var lite trött och mammig. Hon ville dock inte sova, utan blev lite ledsen när klockan var dax att lägga sig. Hon ville hellre mysa. När jag satt o pratade med henne på sängkanten och förklarade att det var skola o så imorgon, tyckte hon inte alls det var någon bra grej. Då sa jag för att möta henne lite, att jag kunde väcka henne lite tidigare imorgon istället, så vi kunde få lite mer mys på morgonen istället. Ja, sa hon, väck mig klockan 6 då. Okej sa jag o började gå ut från rummet.
 När jag kom till dörren, sa Emma, Nej mamma, väck mig klockan 3.

Just då, kände jag mig väldigt älskad..

och jag älskar henne.. alltid

kalas

Idag blir det kalas här hemma. Oscar har ju fyllt 14. Eftersom vi har lite kalas här hemma varje år, är det lite svårt att hitta på varje gång vad som ska bjudas på.. Men vi har aldrig 8 kalas om året som man kan tro. Jag o Moa fyller samma dag, Valle 4 dagar senare, så där kan man slå ihjäl 3 flugor i en smäll. Twinsen ja.. det säger ju sig självt, fast där brukar jag baka en varsin tårta, bara för att.
Får väl ta o fixa till lite här. Känns rätt bra att vi bjöd hit dom sent idag, för jag är minsann lite trött efter gårdagen. Jens bravader, melodifestival och ett par glas rött, kan göra vilken stålmorsa som helst lite sliten.

lördag 14 maj 2011

haft en bra kväll

Det har varit en härlig kväll full av melodifestival och skratt. Mysigt när alla här hemma är på bästa humör en lördag. Det har hejats och dissats i melodifestivalen. ätits massor av godis och humöret har varit på topp. Min favvo i festivalen gick det sådär för. Irland, dessa galna twins som absolut fångade mitt hjärta redan i torsdags och även ikväll. Men där var många bra bidrag måste jag säga, kunde gått hur som helst. Tycker vinnarna var bra också, om dock lite smörigt.. twinsen var bättre=) O vi får inte glömma sverige! heja Eric! gick ju hur bra som helst. Kul att se att vi fortfarande kan det där med schlager;)

Då var det dax igen..

Min man, råkar alltid ut för saker. Nyss skulle han bara ut o fixa en grej. Rätt som det är hör jag en smäll och att Jens ropar på hjälp!
Då har han alltså klättrat upp på stegen för att kolla en grej på taket, stegen börjar glida och allt rasar.
När Jens ropar på mig, ligger han på altanen med benen i kläm under stegen och kan inte ta sig loss. På vägen ner har han slagit sönder en utesoffa innan han brakade i altanen.
Var helt övertygad om att han brutit bägge benen när jag kom ut. Det hade han som väl inte gjort. Men stora hål på bägge benen, skrapsår på låren, skapsår på armarna och han börjar få en svullnad på handen där han tog emot fallet ner.
Vad ska man säga.. otur? Det är faktiskt lite synd om  honom här nu. Hoppas svulladen går ner i handen annars blir det att ringa farbror doktorn..

fredag 13 maj 2011

surpuppa

Varje fredag samma visa.. äta, mys, tv. Man vet hela tiden vad som ska hända. Det känns som en dålig film där samma dag spelar upp varje gång. Alltid en dålig repris från förra fredagen. Det är inte roligt längre. Drar mig mer och mer undan från det. Sitter o önskar att något ska hända. Nåt, vad som helst!! Men jag vet att det är svårt när man har små barn i huset som behöver sina kvällsrutiner. Känner mig som en liten sur barnrumpa varje gång. Jag vet att det är så här det är i några år. Önskar bara att jag inte hade känt att det är något jag måste genomlida, utan att jag kunde njuta av det som är i nuet lite mer.

döden

Noel filosoferar om döden. i hans fall är döden lika med katten Ester som vi fick plocka bort förra sommaren.

Noel; Den andra katten är i himlen.
Jag; Ja det är den.
Noel; Vi får ropa på den sen mamma, sen när vi ska åka flygplan, men vi får ropa högt så hon hör.
Jag; Ja det kan vi göra, Noel.

Nu får jag hålla tummen för att han glömt bort detta tills vi sitter på planet i sommar. Annars kan det bli spännande värre..
jag minns när Erik filosoferade om döden i samma ålder. I hans fall handlade det om hans farfar som han aldrig träffat.
Han kollade överallt vi var efter stegar. Stegar som möjligtvis kunde vara långa nog till himlen. Han ville så gärna träffa farfar. Farfar hade det bra i himlen trodde Erik, för där kunde farfar rida på björnar.

torsdag 12 maj 2011

Blå ögonskugga

Ja idag var det dax för besöket hos farbror polisen för att fixa pass. Rätt som det var kom Emma ut från rummet och sa att hon var färdig för att sticka. Jag bara tittade. Hon hade alltså piffat till sig lite, Blå ögonskugga och knallrosa läppstift! =) När jag sa till henne att det inte var okej att en 7-åring är så sminkad på sitt passfoto blev hon jättearg! Hon menade ju på att jag sminkade mig ju! Detta var självklart väldigt orättvist och krävde 10 minuters argt böl på rummet.. När hon sen kom ut kom vi överrens om att läppstiftet fick vara kvar men att den jätteblåa ögonskuggan fick tvättas bort. (räknade kallt med att läppstiftet ändå skulle ha åkt av när vi väl var framme i stan).

Väl där och äntligen vår tur. Vi var 6 personer som skulle ha pass, 4 barn och 2 vuxna. självklart hade vi inte fyllt i blanketterna som var önskvärt utan fick börja klödda med det. Sura tantpolisen tyckte nog vi var väldigt besvärliga o många.. men hon snällade till sig när det var dax för barnen att börja ta sina foton. Tur för henne, två pip till från henne och jag hade antagligen gått i taket. Då hade jag väl hamnat i förvar nånstans.. sura tanter utan tålamod är inte roliga.. arga mammor är värre!

onsdag 11 maj 2011

sommarregn

Älskar en riktig åskskur. Sätter mig alltid ute med filten om mig och kollar in skådespelet i skyn. Kvällens var inte jättestor men rätt så några vackra blixtrar flög över himlen. Sen kan jag inte låta bli att räkna, ett tusen, två tusen..
Det behövdes nu. Det har varit varmt länge och utan regn. Imorgon räknar jag med att jag slipper den räliga nässprayen för allergin. Ytterligare en bra sak med sommarregn.

Ikväll blev det äntligen dax för träning och eftersom det var ett tag sen bestämde jag mig för att köra två pass. Enbart för att det passet jag brukar gå på inte är särskilt jobbigt, mest kul.
Tyvärr i värmen blev det så enormt varmt i salen under spinningen att jag fick ingen luft till sist. Kändes som ett astma anfall eller nåt. Jag bara satt o försökte dra in syre utan resultat, så Jag fick hoppa av cykeln när det var 10 min kvar av passet. Kändes surt för att det var inte pga att jag tog slut utan luften. Men men.. förhoppningsvis kan jag träna imorgon också. Jag vill bli av med det sista sladdret som hänger framme på magen nu. Svårare nu än någonsin, kanske inte jättekonstigt när man klämt ut fyra stycken, men ändå borde det inte vara omöjligt.

Imorgon ska cirkus skarp till polisen för att ordna pass inför turkiet resan. Kan bli spännande.. kunde inte låta bli att säga till twinsen att uppföra sig ordentligt imorgon för annars tar polisen dom.. Ja jag vet!! Det bara slank ur mig. Eller hur är det en sån föräldrarna körde med förr.. Den och -äter du med fingrarna får du mask i magen! -slutar du inte grimasera så blir du sån! Och klassikern som jag självklart säger till mina små -In med tungan, annars bajsar fåglarna på den! (den kan ju faktiskt hända..)

Det är en evighetsmaskin!

Den gamla låten spelar i mitt huvud. Det går hit, det går dit, den går runt en liten bit, den startar på ett kick, det är en makalös manick!
Det kan ha o göra med att jag blir trött på att alltid börja om. Här får aldrig vara fint en hel dag. Det gäller att sätta på skygglapparna ibland om man vill göra något annat än o plocka undan i köket hela tiden.
Idag blir en sån dag. Det finns så mycket annat mycket roligare saker att hitta på ju. Jag vill fixa i ordning ovanvåningen, ut o bygga vidare i trädgården, leka med Valle och sitta i solen o bara lata mig. Så idag får det bli kaos i köket, o det blir det på en timme, för det är hjärtat i hemmet. Alla har något att göra där. Jag tar det ikväll istället.

I morse när jag kom hem efter att ha lämnat av ungarna kom det en skolklass på stigen brevid huset. Det gör det ofta, men denna gången var det tvillingarnas farmor och hennes elever som var ute o promenixade. Jag hejjade o det visade sig att hon hade inte en aning om att det var här jag bodde! Det är klart, vi har ju inte så många ärenden till varandra sen vi delade på oss, men jag tyckte ändå det var lite roligt. Jag har bara bott här i 5 år.
 Fast det var kul att träffa henne o prata lite. Jag minns att jag var livrädd för henne när jag gick i skolan. Hon var en sträng fröken tyckte jag. Nu tycker jag hon är rätt cool faktiskt. Hon har sin stil och personlighet och är en väldigt stark människa. Sånt beundrar jag.
Ett annat stort plus är att när jag har träffat på henne har hon aldrig någonsin ifrågasatt seperationen, trots att jag vet att hon inte gillade det när det hände. Utan det är samma trevliga hon ändå. Det gör mig glad och det gör att det aldrig behöver bli några konstigheter mellan henne, barnen och mig.

tisdag 10 maj 2011

Flintis

Äntligen är håret på plats igen. Var o tog bort löshåret igår. Kände mig naken och flintis när jag åkte från frissan. Shit va man vänjer sig snabbt vid saker. När håret åkte av kunde jag bara tänka. Amen hallå, inte var det väl så här pisstunt innan? o så kort?
Rätt gott var det ändå när jag tvättade håret igår, att verkligen känna att man kom åt ända ner i hårrötterna igen.
Men nu är det på plats igen fast dock lite kortare denna gången. lite mer lätthanterligt o finare.

Nu blir det byavarvpromenix!

Nässpray

Förstår inte hur vissa kan bli beroende av nässpray. Sitter här med min pollenallergi och verkligen drar mig för att stoppa in den räliga sprayen i kranen. Så äckligt när först man sprayar och sen inte kan motstå att snörvla in skiten så det kommer ner i svalget och gör att man börjar klökas.
Men jag måste nog göra det. Sitter här o snörvlar o nyser om vart annat. Klökäckelspray here I come.. Blää!

måndag 9 maj 2011

Väldrillade ungar

Är inte detsamma som väluppfostrade ungar. Nej en väldrillad unge krossar mitt hjärta varje gång jag ser en. Så drillad att den är så underkastad sina föräldrar att minsta lilla vink följs. Det är felfelfel i min värld. Inte ens när barnet frågar hur snällt som helst om en bagatell som inte tar någon extra tid, som inte ger föräldrarna någon ansträngning eller kostar en krona, inte ens då kan man gå emot planen som föräldrarna har i sitt huvud. Har de bestämt att så här ska vi göra nu så är det så. inget annat.
I det ögonblicket gråter jag inombords och vill inget hellre ge barnet lov, gå emot föräldrarna och låta barnet få utlopp för sin energi, få vara just ett barn.
Det är de små sakerna för ett barn som ofta gör att dagen blev kalas. Få springa upp på den där kullen och slå lite kullerbyttor, eller få den där stora kakan på fiket. Det är  vardagslyx för en unge. Precis som det kan vara vardagslyx för en vuxen att få sätta sig i soffan på kvällen när barnen äntligen somnat och slöa en liten stund. Utan den stunden hade många av oss vuxna känt oss stressade och otillräckliga. Tänk att så kan det vara för en unge också, vars dag blev skit för att den inte fick bestämma ett smack idag heller. Dess röst blev åter igen oviktig.
Alla barn ska ha en röst, en vilja och den ska respekteras även om den i en vuxens ögon kanske låter naiv och tramsig, så är den lika viktig för ungen som din egentid på kvällen är för dig.

Barn ska inte drillas till perfektion, Barn ska vara barn och inte små minivuxna. Den tiden kommer tids nog tyvärr.

söndag 8 maj 2011

Putt

Ja här kommer ett gnäll-inlägg.
Känner mig putt ikväll. småsur. Är säkert lite trött och då kommer surisen fram i mig.

Blir sur när det alltid verkar omöjligt att nå målet för dagen. Tror inte det har hänt på flera år. Ja jag vet att saker måste göras som tex, fotbollsmatcher och maxirundan, men jag blir sur ändå.
Idag skulle Valles rum bli helt färdigt, möblerat o allt. sängen och byrån är vad som är på plats. Leksakerna som skulle försvinna från köket ligger fortfarande kvar i köket och retar mig.
Skulle i samband med detta hunnit med att fixa om lite grand bland våra textilier för att iom valles rum har vi fått flytta ut lite saker som vi haft i det rummet tidigare. Istället är allt kaos i vårt sovrum med ytterkläder och annat bröte överallt. Blir sagolikt att sova i det inatt. inte.
Det är helt enkelt bara rörigt överallt.
Sitter här och försöker hitta energi och lust för att köra på ett par timmar till ikväll. Men ingen verkar hålla med om det i detta hushållet. Noel vägrar somna o e lite pipig. Jens verkar ha sträckt en muskel och är då mindre villig att bära möbler (vilket jag naturligtvis fattar.. ) Varför kan inget bara få bli färdigt nån jäkla gång?  Tänker inte ens tänka på att imorgon kan jag fortsätta, för jag vet hur hemskt det kommer att vara att vakna upp till detta kaos och inse att jag knappt kan göra nåt alls åt det när jag är ensam med Mr Valle hela dan, för den lille mannen är sjövild just nu.
Nej minsann nu ska Fru Skarp gå o sura nån annanstans och hoppas på att nån kan trolla med knäna så allt e fint när jag vaknar imorgon.

Valles rum!

Före....

Efter..

Vad tycks?
lite bättre va?

Ikväll ska han flytta in!

fredag 6 maj 2011

Duns

Det var vad jag hörde ikväll, en duns. På toan och kranen som stod på. Efter typ en minut hör jag hur Jens börlar runt där uppe. Jag satt i källaren. Sen kommer han ner och slänger sig i soffan med ett jack vid tinningen! Dunsen jag hörde var tydligen min man som svimmat.. oj då!!
Jag blir lite orolig för honom.. antagligen var det bara blodtrycksfall, men ändå!!
Han lär nog ha lite ont imorgon skulle jag tro, stackaren..

Noterar till nästa gång; Iija, hör du en duns bör du undersöka saken. INTE vänta på nästa reklampaus!

torsdag 5 maj 2011

Respekt

En stor nyhet idag är att toleransen minskar bland våra ungdomar. Då blir jag rädd. Tydligen en så stor nyhet på morgonen att den är först ut i nyhetssändningen. Före Saab, Före Obama, Före tunisien.

Varför undrar jag då? Är det så eller är det så att högstadie och gymnasie elever är/tror dom e balla eller vad? Är det så skruvat att SDs framfart har gjort nåt "trendigt". Njae.. jag vill verkligen inte tro det.
Allt börjar i hemmen eller? Är det alla föräldrar där ute som uppfostrar sina barn till att bli mindre toleranta mot andra människor? nej det tror jag inte heller på. Men däremot tror jag att vi uppfostrar våra barn till att bli självständiga, framgångsrika och starka individer.
Kan det verkligen bli fel ändå? Ja absolut kan det bli det.
Jag tror att en stor tabbe många gör är att låta barnen bli stora för snabbt. Barn ska ta mer och mer ansvar längre ner i åldrarna nu. väldigt mycket mer än för 20 år sen. Och med ansvar menar jag inte fysiskt, för på den punkten är barnen mer hårt hållna än någonsin. Curlingföräldrarnas ungar..
Nej utan ansvar för sina tankar. Vi vill alla låta våra barn växa upp och bilda en egen uppfattning. Vi vill inte styra upp dom för mycket efter våra egna värderingar. Då menar jag att om Vi som föräldrar inte tar ansvar för att se till att våra barn får en god värdegrund, då kommer någon annan att påverka Våra barn. Då kan de bli påverkade av negativa värderingar. Detta sker i en ålder när barnen är mycket öppna för det. Som små svampar som suger till sig all information dom kommer över.
Vi får aldrig aldrig någonsin lämna över ansvaret för våra barns grund och byggstenar på någon annan. Aldrig heller på barnen själva. Det är Vårt jobb som föräldrar att se till våra barn. Lära dom rätt och fel. Byggsten för byggsten. Ge dom en stark och stabil grund att stå på, för den dagen kommer när den ska prövas. Då ska deras värdegrund vara så stark och stabil att inga kan rubba den. Trygga och starka vet dom då rätt från fel.

Jag lär mig aldrig.. tror jag..

Det handlar om att göra det man skulle göra, utan att flumma iväg på sidospår.
Detta har jag nog aldrig klarat av, ännu mindre sen FMS. Det liksom märks tydligare nu att man hamnar på sidospåren istället.
Nu undrar ni, va fan snackar hon om?
Jo här snackar vi om städning naturligtvis!
Jag är totalt värdelös på att städa. Jag gör det gärna och kan tom tycka det är en trevlig sak att göra, men jag är fullständigt värdelös på att organisera städningen. Totalt oeffektiv.
Det brukar börja så jäkla bra. Taggad att NU ska här städas järnet. Jag drar igång diskmaskin och tvättmaskin, drar fram alla städpinaler o det är nu det börjar gå åt skogen. Något händer när jag börjar plocka iordning.
Det kan vara att jag ska lägga in kläder i någons garderob, vad ser jag då? Här ser ut som bara den. detta måste jag organisera lite.. O där gick den halvtimmen..
Vidare till nästa unges garderob.. ja ni fattar.. (o vi e 8pers!)
In med lite saker i bokhyllan.. NÄ som här såg ut då! Här måste jag nog ORGANISERA  lite..
kontentan blir att allt som inte syns när man får gäster är jättefint. allt annat överhafsat pga tidsbrist..
Denna märkliga egenskap har jag haft hela mitt liv. Min mamma kunde undra varför det tog lång tid när jag skulle städa  mitt rum. För att då skulle jag bara sortera lite, organisera lite..
Frågan är hur kan jag vara en sån organiserad människa när jag inte redar ut att organisera mig själv och min städning?? Istället kan jag lägga timmar på att ställa saker i storleksordning och färgskalor i skåpen..  För att det är roligare? kanske.. Men det hade varit najs om jag hade kunnat bli liiite mer effektiv.

Trött i öronen

Det enda min käre son pratat om idag är bajs, kiss och fis.. Mina öron gråter!!
Det är som om den magiska kissobajsåldern bara har svept in över en natt. Hoppas den går över lika snabbt, gärna imorgon.
Blev riktigt glad nu när han ville titta på en film istället för att hänga med mig. Mamma behövde en paus nu.. Lämpligt nog lyckades Valle somna en stund också. Ibland har man lite flyt..  Ska bara låta det vara tyst en stund. Strax börjar nästa rond.

onsdag 4 maj 2011

På låtsas

Idag har mina tankar kretsat runt hur det är att vara styv/plast/låtsas/extra/bonusmorsa. Kärt barn har många namn...?
5 år har gått snart och det har hänt massor.
Inte nog med att jag flyttade in i deras hem, de fick bonussyskon på köpet.
Lite som att Här kommer vi! maka på er för nu ska vi också få plats.. finns det hjärterum...etc..
Jag vet att det var väldigt blandade känslor. Här kom vi och helt plötsligt skulle vi skapa ett hem som passade oss. Som en stor familj, vår familj.
Jag som kom från ingenstans hade helt plötsligt också en talan i deras hem. Deras borg.
Jens och jag ville göra vårt hem. Tidigare hade han inte brytt sig så mycket om det där och det förstår jag. Jag menar hur kul är det att fixa o dona efter en seperation och utan att veta vart framtiden vill ta för väg?
Nu hade vi en framtid tillsammans och ville bygga bo.

Här blev en frontalkrock så här med facit i hand..
Vi började måla o fixa utan att tänka så mycket. Det var slitet och behövdes absolut. Men så tänker inte barn. Det enda dom antagligen såg var att vi tog bort allt deras mamma skapat när hon bodde där, med dom, tillsammans med pappa.... Detta blev ytterligare ett steg i deras sorgarbete efter seperationen.

En annan ny sak blev husreglerna.. Efter att ha haft pappa för sig själva några år, hade ju dom byggt upp regler för hur saker skulle vara och trivdes bra med det.
In kommer jag med två stycken 3-åringar. Mitt i trotsen, tusen regler och strikta rutiner, för att har man tvillingar i trotsåldern är det viktigt för att överleva...för att orka med.. speciellt som ensamstående mamma.
Ja ni kan ju förstå hur det blev.. De stora barnen fick tyvärr anpassa sig lite efter de små.. tex småsaker som att ta en glass kunde de göra lite när de ville annars... för de kunde hantera att ta en glass en timme innan maten och ändå äta. Det kunde inte de små.. och tusen andra småskitsaker som fick anpassas bara sådär.

Jag o andra sidan gick in i detta med en övertro på allt. barn är barn och kärleken övervinner allt..
Det blev en frontalkrock för mig också.. självklart.
Det blev en typ av intensivkurs i att snabbt som tusan läsa på om barn i deras ålder. Hur funkar det? Vad tänker dom? Intressen? Varför så tysta? Ledsen.. Varför? Tusen frågor till Jens om kvällarna om hans barn och deras rutiner, regler, personligheter.  Jag blev helt snurrig, förtvivlad och började misströsta.

Jag fick ta ett litet steg bakåt.

Det var aldrig tvivel på kärleken mellan mig och Jens, utan det handlade om barnen. Hur ska vi kunna mötas?
Jag fick stanna upp. Andas. Räkna till 10 och börja tänka.
Resultatet blev rätt mycket som vi har det idag.
Vi började lätta lite på trycket.. efter ett tag började mina barn komma ur trotsen och blev lite äldre. De strikta rutinerna kunde bli lite mer avslappnade.
Små saker kunde jag ta med hans barn, men stora grejjer väntade jag med och då fick Jens gå in och ta över helt enkelt. Jag blev en vuxen i deras liv men inte en överförmyndare. Jag finns om ni behöver mig, men jag tänker inte tränga mig på.

Balans

Att vara bonusmorsa är bland det svåraste jag kan tänka mig. Det är en prövning som aldrig tar slut. Deras respekt är aldrig given. Den måste man förtjäna. Hela tiden. De växer och utvecklas till underbara personligheter. Under den processen är vi som bonusbarn-bonusmorsa hela tiden under utveckling. Det är en pågående resa där allt kan hända och vi måste hela tiden jobba med våra möten och respekten för varandra för att kunna leva tillsammans som vår stora härliga familj.
Mitt mål är att när dom är vuxna fortfarande vill ha mig i deras liv. Trots att jag bara är på låtsas. Lyckas jag med det, då som först har jag lyckats bra med mitt jobb som bonusmorsa.

Nörd

I en viss ålder får man stämpeln. Man placeras i ett litet fack beroende på lite olika faktorer som tex. kläder, betyg, snygghet och vänner.
Så jag var lätt en nörd. Mina kläder var ocoola, snygg är jag inte och jag var en medelmåtta i skolbänken.
Ja och den viktiga faktorn sport. inte min grej.. inget bollsinne och vig som ett kylskåp gjorde mig inte särskilt attraktiv när det skulle väljas lag på gympan.
Jaha vad skulle man göra? Där stod man med sin stämpel och funderade på hur man skulle göra nu då?
Just då, bestämde jag mig för att det var okej att vara nörd. Jag började hitta fördelarna efterhand. Just i skolan på den tiden var en fördel att jag kunde prata med vem jag ville för jag var inte föör cool för att prata med de som tom rankades lägre än mig. Jag hittade MINA intressen, såsom historia, religon, böcker, målning och konst. Intressen som jag brinner för fortfarande.
Som vuxen ser jag mig fortfarande som nörd, och jag säger det gärna och har ett stort stolt leende på läpparna. För jag ser bara fördelar. Jag kan leva mitt liv efter mina villkor. Har aldrig behövt leva upp till någon påhittad standard. Klär mig gör jag efter humör, kan gladligen gå i gympabrallor på stan om det är det jag känner för. Eller i finklänning för att gå på konsum..
Paddor hoppar gärna och ofta ur min mun men folk tänker nog bara.. hahaha ja hon är ju lite nördig den där.. och lyfter lite på ögonbrynen. Gärna för mig sålänge jag kan vara den jag är. En supernörd som hellre tittar på batman än på spåret. bara för jag vill.

tisdag 3 maj 2011

klotter medans nattning pågår

Varit på massage ikväll.. (det är därför jag inte har tränat ikväll Caroline..) så nu e man lite mör i systemet. Piggnar väl till lagom till man ska i säng antagligen..

Sa jag att det gick bra för Valle häromdagen föresten?! skönt att hon inte såg några skelningar eller annat på honom. Så nu kan man lägga det till handlingarna. Hon är väldigt bra att ha o göra med syn-tanten. Mycket duktig på sitt jobb och väldigt pedagogisk med barnen. Roligt när man träffar på kunniga och socialt kompetenta sjukvårdspersonal.

Nu blir det till att ladda inför två dagar utan min man. Han ska iväg o lära sig nåt. Vad vet jag ej, men det blir säkert jättebra. Mitt största problem är att han inte är HÄR. Gillar inte alls när jag ska va själv sådär. Även om man inte är sådär superduper goa vid varandra jämt och är allmänt slitna av vardagen är det ändå så gott varje kväll när han dyker in. Han finns här då, vid min sida. O det mina vänner är kärlek. Det är vardag i småbarnsfamiljen. Det är äkta och stadigt.

alla sätt är bra utom de dåliga, forts.


måndag 2 maj 2011

En naken sanning..

Oh va jag hatar min hy! Detta elände ska man behöva dras med tydligen. visst jag har bättre dagar men även sämre perioder. just nu är jag på väg in i en sämre märker jag.
Har ett hudproblem som heter nåt så vackert som Rosacia. Det är långt ifrån vackert. Det är även kallat vuxenacne men jag vill påstå att detta är rätt mycket värre än ungdomsfinnarna.. för detta är tydligen här för o stanna... och mycket rödare, intensivare och gör ont som fan. Känns ungefär som om det kryper små myror under huden i ansiktet och ömmar. Ett tag led jag av så mycket underliggande inflamationer i huden att jag inte kunde öppna munnen på morgonen.
Jag är så trött på det. haft möget halva mitt liv nu och kan inte/vill inte lära mig leva med det. Detta är anledningen till varför jag nästan aldrig låter mig fotograferas. satt o kollade runt lite och ca 8 av tio kort på mig med nåt barn  i famnen är taget från axlarna på mig. men jag hittade ett.. och här har ni den. Den nakna sanningen. Min värsta mardröm. men jag blottar den här och nu. Varför? Jo för att uppenbarligen måste jag börja se mig i spegeln och acceptera den jag är. Det enda jag håller tummarna för nu är att mina ungar slipper detta elände. Det finns tydligen arvsanlag med det här..
Här har ni en av mina största pålågoandar. En självförtroendesänkade pisshy. oh ni anar inte vad detta ansikte har hindrat mig genom åren..


på en skala 1-10, där 1 är en bra period med rosacia, är detta en 5a ungefär.
så som det ser ut mesta delen av tiden.




söndag 1 maj 2011

ny vecka

Måndag igen.. attan va fort det går! Idag blir vi lilla familjen igen. Förr så betydde det att samla kraft och få egentid men så är det inte längre.
Vi gjorde ett aktivt val att skaffa barn tillsammans, vi ville ha det. Dels av längtan (just den biten var kanske mest jag) och dels av att knyta ihop säcken, om ni förstår hur jag menar.
Vi tänkte verkligen igenom det. för och nackdelar med att skaffa fler. Det är faktiskt så att delade föräldrar har en sak andra föräldrar inte har. Tid utan barnen. Det kanske är plågsamt och känns hemskt kanske ni tänker.. Ja.. det är det verkligen. Men där har man inget val. Då gäller det att försöka hantera det så bra man kan. Så när vi tog ett aktivt beslut att skaffa Noel så valde vi bort den tiden.
Vi skulle nu vara en barnfamilj även jämna veckor. Det här kändes enkelt för mig, twinsen var ju bara knappt 4 när han kom. Lite mer omstart blev det för J vars barn var äldre. Men det är nog som att lära sig cykla för han kom genast in i småbarnsförälder rytm. Där är min man fantastisk!
Det är såhär att när han sover brevid mig så är jag trygg. Med andra ord, Jag sover som en sten.. Han vaknar av minsta lilla knäpp! så efter amningsperioden så är det han som vaknar. Alltid. Och gångerna är lätträknade att han väckt mig för att upp o hoppa på nätterna. Som väl är har minstingen varit rätt snäll vid oss på nätterna. Stackars pappa ska ju faktiskt orka jobba också.

Iaf så blir denna måndagen alltid lite udda.. lite lugnare, tystare och lite tom. Just idag känns det som mest i hjärtat att man lämnat över ansvaret för våra stora till deras andra föräldrar. Men det är ju så man valt att leva och twinsen verkar alltid hoppa in i nästa vecka med sån energi att man nästan kan tro att de gillar miljöombytet. Fast det är klart, de vet ju inget annat. De var ju bara ett år när deras pappa och jag delade oss. Det tror jag är bra. Är ganska säker på det sen jag träffade Jens o hans barn, för de var lite äldre vid seperationen. Då blev det mer komplicerat genast. Den biten är jag glad att twinsen inte behövt genomlida.

Jag hjärta hagar

Helgen har verkligen gått undan! Fullt ös precis hela tiden har det varit. Fast på ett ganska roligt sätt får jag ändå tycka. Idag var nog höjdpunkten när Jag och Emma cyklade järnvägen till Glimmen för att hon skulle till en kompis o leka. På ditvägen gick det ganska lungt, men E hängde på rätt bra tycker jag. Jag njöt verkligen av att cykla där och kolla in i alla fina hagar som finns. Där fanns kanske inte så mycket djur men våren bodde verkligen i hagarna. Blommande träd, gröna ängar med gula blommor och nyutspruckna ljusgröna träd överallt. O alla dessa härliga stenmurar och gamla stängsel. Vi bor i en helt underbar miljö.
På hemvägen var det kondisträning för min del. tog sats och bara öste hem. Fick upp rätt bra flås faktiskt.
Väl hemma fick jag inspiration av hagarna och gick ut i trädgården o började bygga en minimur. Vi får väl se hur det kan bli... projekt i trädgården gillar vi!

Idag är det också min bonusgrabbs födelsedag! 14 år. han var 9 när jag o jens träffades. o var tog den tiden vägen? Får nog sätta mig snart o kolla igenom gamla foton. Det är då man ser hur mycket barnen växer.
Jag hoppas iaf att han haft en bra dag idag. Mycket av dagen har ägnats åt fotboll o det brukar innebära en lyckad dag för honom.

Imorgon bär det av till gamla sjukhuset. Valle ska på undersökning av ögonen. Han klantade till det lite på boeltestet så vi har redan varit där en gång tidigare. Snälla J som undersökte honom trodde inte det var något problem men ville gärna träffa honom igen när han var lite äldre. Bara för att vara på säkra sidan.
Det tyckte jag var bra med tanke på att Noel går vartannan månad sen han var ett år, för att testa synen.
Med honom upptäckte vi som först att han hade skelning när vi fick hem hans 1-års foton.. Bra där!!
Håll tummen för Valle imorgon!

I vilket fall som helst vill jag uppmuntra alla att ta cykeln och dra ut på våra härliga små grusvägar. Jag ska iaf och då ska kaffekorgen och kameran med i cykelkorgen!