söndag 1 maj 2011

ny vecka

Måndag igen.. attan va fort det går! Idag blir vi lilla familjen igen. Förr så betydde det att samla kraft och få egentid men så är det inte längre.
Vi gjorde ett aktivt val att skaffa barn tillsammans, vi ville ha det. Dels av längtan (just den biten var kanske mest jag) och dels av att knyta ihop säcken, om ni förstår hur jag menar.
Vi tänkte verkligen igenom det. för och nackdelar med att skaffa fler. Det är faktiskt så att delade föräldrar har en sak andra föräldrar inte har. Tid utan barnen. Det kanske är plågsamt och känns hemskt kanske ni tänker.. Ja.. det är det verkligen. Men där har man inget val. Då gäller det att försöka hantera det så bra man kan. Så när vi tog ett aktivt beslut att skaffa Noel så valde vi bort den tiden.
Vi skulle nu vara en barnfamilj även jämna veckor. Det här kändes enkelt för mig, twinsen var ju bara knappt 4 när han kom. Lite mer omstart blev det för J vars barn var äldre. Men det är nog som att lära sig cykla för han kom genast in i småbarnsförälder rytm. Där är min man fantastisk!
Det är såhär att när han sover brevid mig så är jag trygg. Med andra ord, Jag sover som en sten.. Han vaknar av minsta lilla knäpp! så efter amningsperioden så är det han som vaknar. Alltid. Och gångerna är lätträknade att han väckt mig för att upp o hoppa på nätterna. Som väl är har minstingen varit rätt snäll vid oss på nätterna. Stackars pappa ska ju faktiskt orka jobba också.

Iaf så blir denna måndagen alltid lite udda.. lite lugnare, tystare och lite tom. Just idag känns det som mest i hjärtat att man lämnat över ansvaret för våra stora till deras andra föräldrar. Men det är ju så man valt att leva och twinsen verkar alltid hoppa in i nästa vecka med sån energi att man nästan kan tro att de gillar miljöombytet. Fast det är klart, de vet ju inget annat. De var ju bara ett år när deras pappa och jag delade oss. Det tror jag är bra. Är ganska säker på det sen jag träffade Jens o hans barn, för de var lite äldre vid seperationen. Då blev det mer komplicerat genast. Den biten är jag glad att twinsen inte behövt genomlida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar