Nörd

I en viss ålder får man stämpeln. Man placeras i ett litet fack beroende på lite olika faktorer som tex. kläder, betyg, snygghet och vänner.
Så jag var lätt en nörd. Mina kläder var ocoola, snygg är jag inte och jag var en medelmåtta i skolbänken.
Ja och den viktiga faktorn sport. inte min grej.. inget bollsinne och vig som ett kylskåp gjorde mig inte särskilt attraktiv när det skulle väljas lag på gympan.
Jaha vad skulle man göra? Där stod man med sin stämpel och funderade på hur man skulle göra nu då?
Just då, bestämde jag mig för att det var okej att vara nörd. Jag började hitta fördelarna efterhand. Just i skolan på den tiden var en fördel att jag kunde prata med vem jag ville för jag var inte föör cool för att prata med de som tom rankades lägre än mig. Jag hittade MINA intressen, såsom historia, religon, böcker, målning och konst. Intressen som jag brinner för fortfarande.
Som vuxen ser jag mig fortfarande som nörd, och jag säger det gärna och har ett stort stolt leende på läpparna. För jag ser bara fördelar. Jag kan leva mitt liv efter mina villkor. Har aldrig behövt leva upp till någon påhittad standard. Klär mig gör jag efter humör, kan gladligen gå i gympabrallor på stan om det är det jag känner för. Eller i finklänning för att gå på konsum..
Paddor hoppar gärna och ofta ur min mun men folk tänker nog bara.. hahaha ja hon är ju lite nördig den där.. och lyfter lite på ögonbrynen. Gärna för mig sålänge jag kan vara den jag är. En supernörd som hellre tittar på batman än på spåret. bara för jag vill.