Väldrillade ungar

Är inte detsamma som väluppfostrade ungar. Nej en väldrillad unge krossar mitt hjärta varje gång jag ser en. Så drillad att den är så underkastad sina föräldrar att minsta lilla vink följs. Det är felfelfel i min värld. Inte ens när barnet frågar hur snällt som helst om en bagatell som inte tar någon extra tid, som inte ger föräldrarna någon ansträngning eller kostar en krona, inte ens då kan man gå emot planen som föräldrarna har i sitt huvud. Har de bestämt att så här ska vi göra nu så är det så. inget annat.
I det ögonblicket gråter jag inombords och vill inget hellre ge barnet lov, gå emot föräldrarna och låta barnet få utlopp för sin energi, få vara just ett barn.
Det är de små sakerna för ett barn som ofta gör att dagen blev kalas. Få springa upp på den där kullen och slå lite kullerbyttor, eller få den där stora kakan på fiket. Det är  vardagslyx för en unge. Precis som det kan vara vardagslyx för en vuxen att få sätta sig i soffan på kvällen när barnen äntligen somnat och slöa en liten stund. Utan den stunden hade många av oss vuxna känt oss stressade och otillräckliga. Tänk att så kan det vara för en unge också, vars dag blev skit för att den inte fick bestämma ett smack idag heller. Dess röst blev åter igen oviktig.
Alla barn ska ha en röst, en vilja och den ska respekteras även om den i en vuxens ögon kanske låter naiv och tramsig, så är den lika viktig för ungen som din egentid på kvällen är för dig.

Barn ska inte drillas till perfektion, Barn ska vara barn och inte små minivuxna. Den tiden kommer tids nog tyvärr.