Det är dax att ta tag i allvaret nu. Dax att börja inse att den stora härliga förmånen att få vara mammaledig tar slut. Dax att ge mig in i den stora, mörka, jobbiga verkligheten som jobbsökarbranschen innebär.
Jag vill börja arbeta igen, jag är rent av taggad och ser med glädje på att komma ut och träffa arbetskamrater och känna mig nyttig i arbetslivet igen. Målet är att få börja jobba igen, det svåra är vägen dit.
Var ska man söka? överallt. Vad vill jag arbeta med? jag kan tänka mig många typer av arbete som hade passat mig, som jag hade trivts med. Men jag ÄR ingenting. Jo en gammal servitris som försöker sadla om..
Jag är så tacksam för att jag fick chansen inom industrin. Det gav mig mer än man kan tro faktiskt. Bra jobb, bra arbetskamrater, bra arbetsmiljö och intressen jag inte visste jag hade i mig. Det gav mig framförallt lite erfarenhet att peta i mitt cv. Tacksam.
Sen har vi det där med att ta ett nej. Ett går väl bra, säkert fem också, men sen då? Kommer min självkänsla att hålla hela vägen? Man har hört så många människor, bra människor, som fått slita ihjäl sig i jobbsökarbranschen, utan resultat. Människor jag kan anse är mycket mer värda jobb än mig. Kunnigare och mer lämpade.
Hur ska lilla jag kunna övertyga någon om att ge mig chansen. Ge mig möjligheten att få visa upp mig. Visa att jag är arbetsvillig, lojal och effektiv. Jag är orolig för att hamna i ett slags vaccum. Banka pannan blodig i betongväggar. Komma fram till att man är värdelös och att allt är utom ens kontroll.
Jag får inte glömma andas. Tar ett djupt andetag och dyker ner i mörkret på arbetsförmedlingens hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar