döden

Noel filosoferar om döden. i hans fall är döden lika med katten Ester som vi fick plocka bort förra sommaren.

Noel; Den andra katten är i himlen.
Jag; Ja det är den.
Noel; Vi får ropa på den sen mamma, sen när vi ska åka flygplan, men vi får ropa högt så hon hör.
Jag; Ja det kan vi göra, Noel.

Nu får jag hålla tummen för att han glömt bort detta tills vi sitter på planet i sommar. Annars kan det bli spännande värre..
jag minns när Erik filosoferade om döden i samma ålder. I hans fall handlade det om hans farfar som han aldrig träffat.
Han kollade överallt vi var efter stegar. Stegar som möjligtvis kunde vara långa nog till himlen. Han ville så gärna träffa farfar. Farfar hade det bra i himlen trodde Erik, för där kunde farfar rida på björnar.