Jag har fantastiska barn. Älskar hela gänget över mitt förstånd. Ibland men bara ibland gör de mig galen! Det händer kanske sisådär en gång i kvartalet typ att de är i fas och då menar jag ingen bra fas. Nej en dag ibland när ALLA är på rackar humör, samtidigt. Detta är inte bra för mina nerver kan jag lova. Det värsta i det läget är inte hyssen och buset, nej utan att de är överens, hjälper och skyddar varandra. Tänk om de kunde hjälpa varandra på det viset när de har en snäll och go dag nån gång!
Idag har de spelat ut mig fullständigt, det har varit mamma vs barnen. Det tar mig en kvart ungefär när jag ser vart det barkar hän, innan mitt första bryt kommer o sen e cirkusen igång. I deras värld är det inte bus,
-men mamma, vi bara leker ju och är snälla mot varandra!. Sen att man inte är snäll mot sina saker eller huset är mindre viktigt. Tex tyckte de att det var okej att rita under skrivbordet, för att
1. Det syns inte.
2. det går säkert att sudda bort.
BRYT!
Och så vidare Och så vidare.. Hela långa dagen..
När Jens kom hem i eftermiddags och sa Hej vännen, hur e det idag?
Mitt svar blev; Det är bäst du håller dig ifrån mig, jag är en tickade bomb just nu.
Räddningen blev att få åka iväg och få en timme med latinmoves. Riktigt dansa av all frustration och ilska man byggt upp under dagen. Det var rätta medicinen kan jag lova.
Imorgon hoppas jag på en lite mindre synkad barnaskara där de busar en i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar