Det är en evighetsmaskin!

Den gamla låten spelar i mitt huvud. Det går hit, det går dit, den går runt en liten bit, den startar på ett kick, det är en makalös manick!
Det kan ha o göra med att jag blir trött på att alltid börja om. Här får aldrig vara fint en hel dag. Det gäller att sätta på skygglapparna ibland om man vill göra något annat än o plocka undan i köket hela tiden.
Idag blir en sån dag. Det finns så mycket annat mycket roligare saker att hitta på ju. Jag vill fixa i ordning ovanvåningen, ut o bygga vidare i trädgården, leka med Valle och sitta i solen o bara lata mig. Så idag får det bli kaos i köket, o det blir det på en timme, för det är hjärtat i hemmet. Alla har något att göra där. Jag tar det ikväll istället.

I morse när jag kom hem efter att ha lämnat av ungarna kom det en skolklass på stigen brevid huset. Det gör det ofta, men denna gången var det tvillingarnas farmor och hennes elever som var ute o promenixade. Jag hejjade o det visade sig att hon hade inte en aning om att det var här jag bodde! Det är klart, vi har ju inte så många ärenden till varandra sen vi delade på oss, men jag tyckte ändå det var lite roligt. Jag har bara bott här i 5 år.
 Fast det var kul att träffa henne o prata lite. Jag minns att jag var livrädd för henne när jag gick i skolan. Hon var en sträng fröken tyckte jag. Nu tycker jag hon är rätt cool faktiskt. Hon har sin stil och personlighet och är en väldigt stark människa. Sånt beundrar jag.
Ett annat stort plus är att när jag har träffat på henne har hon aldrig någonsin ifrågasatt seperationen, trots att jag vet att hon inte gillade det när det hände. Utan det är samma trevliga hon ändå. Det gör mig glad och det gör att det aldrig behöver bli några konstigheter mellan henne, barnen och mig.