Kom hem igår kväll till glada barn och ödmjuk man. På köksbänken stod en bukett stora röda rosor. Fint som snus men min tacksamhet gick över i en undran, om jag verkligen förtjänat något så fint. Samtidigt var det skönt att komma hem. Tryggt.
För att göra något roligt tillsammans beslöt vi oss att fixa barnvakt. Vi ringde upp kära vänner och drog in till stan för att ta ett par öl tillsammans. Vi hamnade på en mysig pub där medelåldern var hög, tack och lov. Hade inte pallat med en bunke fulla 22-åringar.
Vid vårt bord kom en kille i rullstol som vi började snacka med. Hans handikapp gjorde att han inte klarade av att göra något själv, så ölen fick drickas med sugrör. Han satt och berättade om hans studieplaner och framtid som spelutvecklare. Han imponerade på mig. Så glad och sprudlande.
Att möta människor som har en passion är fantastiskt. Man kan se hur de glöder när de pratar. Hur hela människan verkar lättare på något vis. Återigen konstaterar jag att kärlek för något gör oss lyckliga.
Vilka är mina passioner?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar