Minns inte hur gammal jag var när jag lärde mig blanda en kortlek. Men jag minns att det var något man helt enkelt skulle lära sig och ville lära sig i mitt barndomshem. Där fanns kortlekar till alla. Vi kunde sitta vid köksbordet, Jag, Pappa, Dennis, Donald och Jesper. Mamma hade inte den genen. Men där satt vi, antingen spelade vi något, eller kunde vi helt enkelt sitta var och en för sig och lägga patiens. Det kunde bli trångt när alla fick för sig att lägga stora.
Jag minns hur jag satt och tränade på att lära mig blanda rätt. Det var inte så lätt med små händer att försöka dela leken i två lika stora delar. Ännu svårare var när man skulle böja delarna i varsin hand och föra tillsammans dem medans man lät tummarna glida längs med sidan för att försiktigt släppa korten för att de skulle hamna omlott. När det var klart var det, det svåraste kvar. Att få tag i alla korten igen och böja dem på andra hållet för att låta dem bli en hel bunke igen.
I mina barndomsminnen kunde man alltid höra ljudet av en kortlek som blandades, någonstans i huset.
Sen var det korsorden. Där kunde jag sitta brevid pappa. Så fort jag lärt mig läsa satt jag ofta och försökte läsa på hans korsord. Ju äldre jag blev, desto mer kunde jag bidra med.
Min pappa var alltid ledig på fredagar, så när jag sen blev någotsånär vuxen blev det lite av en tradition att alltid vara hemma hos honom varje fredag och fika och lösa korsord tillsammans. Det var vår förmiddag. Nästan så man kan sakna det nu när de blivit pensionärer.
Sen kom suduko och lika beroende blev man av det.. i alla fall under en period. Men sen kom wordfeud. Vem hade trott att alfapet kunde göra en sån revolution i telefonerna? Men jag blev fast. Kanske inte helt oväntat.
Poängen här blir väl att jag inser att jag är spelberoende och har varit det sen långt innan jag själv minns. Men det är ju harmlösa spel. Att spela för pengar har aldrig haft den lockelsen för mig. Visst att man gör det ibland, men aldrig mer än så. På något vis har ljudet av en blandande kortlek en lugnande effekt på mig. Att sitta vid köksbordet och lägga korten, blanda dem, kan faktiskt göra små underverk med mitt sinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar