Igår kändes det som om någon slog ner mig bakifrån. Fick åka hem från jobbet och sen däckade jag på soffan. Sen dess har det varit kört. Har sovit mest hela dagen idag. Först nu ikväll som jag känner att jag kan vara med så pass att jag pallar sitta upp och glo..
Jag är dock tacksam för att det bara är feber. Inget annat äckligt som verkar drabba folk till höger och vänster.
Samlade lite ork med hjälp av alvedon för att ringa Erik och Emma. I natt åker de till Egypten med sin pappa och deras familj. Jag tror att de kommer att få en helt underbar resa. Men det känns i navelsträngen kan jag lova. Trots att jag är van vid att vara utan dem varannan vecka så kommer jag att sakna dem nåt oerhört. Mina ungar i Afrika..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar