Vill bli frisk.NU

När man är sjuk är mat inte lockande. När man var liten satt pappa mitt emot mig och tittade så jag åt upp hela den äckliga marmelad-smörgåsen han gjort till mig. "man måste äta om man ska bli frisk" sa han alltid. Oftast hade han ju rätt, förutom de gångerna man liksom inte spytt färdigt och fick rusa ifrån för att göra just det. Så nu sitter man här och tänker precis samma sak. Jag måste äta. Jag måste äta. Det är jobbigt men nödvändigt, jag vet ju det. Dock har jag bytt ut marmelad-mackan mot en drickyoggi. Jag kanske tom lyxar till det med en banan senare. Hatar att vara sjuk. Man blir så liten igen, hjälplös och helt beroende av att någon ska finnas där för en. Inte ett endaste dugg roligt. (man kan riktigt ana hur jag stampar med foten så bestämd jag är.. ) För är det någonting jag inte gillar så är det att hänga upp mig på andra. Jag vill inte vara beroende av någon annan. Så nu vill jag bli frisk så jag kan borsta av den känslan illa kvickt, för det här är inte jag. Och nu tänker ni.. Ja, men man kan inte hjälpa att man blir sjuk. Nej förvisso. Men det förändrar inte hur dumt det är, eller hur?