... står tvn på i bakgrunden och påminner om tragedin för 10 år sen. Dagen då alla minns var vi var, brukar man säga.
Jag var på värdshuset i älmhult och städade hotell-rum. Som vanligt slog man på tvn när man gick in i ett rum, för att ha lite sällskap i städningen. På tvn visar de, dem idag historiska bilderna, på hur flygplanen flyger rakt in i byggnaderna. Jag minns hur jag tänkte att detta måste vara fejk.. Tyvärr var det inte det. Lite senare på dagen var det en tyst minut i restaurangen. Allt stod stilla. Man kunde höra en knappnål falla till golvet. Jag blev orolig eftersom Jag vid tillfället hade en kusin som bodde på manhattan. Jag ringde hem och fick veta att hon hört av sig hem och var okej. Lättnad.
Jag känner absolut för alla som blev drabbade. Jag har full respekt för att de vill låta alla genomlida skiten igen. Jag förstår att denna dagen förändrade mycket.
Samtidigt funderar jag på att om detta inte hänt i USA, hade vi haft en hel dag med inslag på svt då? Om detta hade hänt i en annan del av världen som inte är väst, hade vi då kommit ihåg att minnas. Jag tror inte det.. Därför idag tänker jag skänka mina tankar inte bara till wtc-offren, utan skänka en tanke till alla som blir drabbade av ondska. Framför allt ondskan som visar sig i form av svält, fattigdom, trafficing etc. Och en alldeles speciell liten tanke till den stackars tös som så brutalt blev drabbad av ondskan här i vår egen lilla "trygga" by för ett par dagar sen.
Ta hand om varandra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar