Jag är som jag är, kanske för att jag inte blev som jag skulle. Skulle tro att det snarare är den sociala miljön än biologiska som format saker hos mig som jag ibland inte känns riktigt okej.
Sen intalar man sig själv nåt så jäkla dumt att man ska behöva leva upp till det. Istället för att träna bort skit som format en i en negativ mening.
Ja, just här nu ikväll känns det så här. Är väldigt oimponerad av mig själv. Granskar mig väldigt kritiskt och inser att jag inte vill stå upp för mig själv. Brister som blir så uppenbara att jag själv inte står ut med mig själv i ett rum.
Men hur gör man då? Hur tacklar man sig själv? Formar om saker man inte trivs med?
Första steget är väl insikt och det har du ju uppenbarligen. Sen kanske andra steget kan vara att inte vara så hård mot sig själv? =)
SvaraRaderaKram.