vardagen

Upp innan fan själv är vaken.

Jobba på stora fabriken. Kul kul kul!

Hämta fyra barn på skola o dagis.

Hantera fyra trötta dock stirriga barn.

Laga mat samtidigt som man försöker roa fyra "svältande" barn.

Svepa kaffet.

Läsa läxor med twinsen.

Se till att fyra barn får med sig allt till skola och dagis nästa dag.

Prata i en kvart med mannen innan han drar iväg för att hämta barn på träning.

Se till att fyra barn tvättar sig och borstar tänderna.

Nattning.

Förbereda sig själv för kommande dag.

Egentid på övertid, eftersom man egentligen inte pallar ett skit mer.

Zzzz Zzzz Zzzz

Helt plötsligt känns Carpe Diem som bullshit. Var i vardagen ska jag hinna stanna upp, andas och fånga dagen, när det hela tiden känns som om jag försöker hinna ifatt den. Det springer ifrån en på nåt vis.
Jag är inte negativ som det kanske kan tolkas som, utan jag letar som en galning, efter det härliga i vardagen. Guldkornen finns där och jag ser dem. Önskar bara att jag lite oftare hade stannat upp och njutit av dem..