I morse innan skolan, pratade vi om sovtider. Erik berättade då att han en gång fick gå och lägga sig tidigt när han varit bråkig och skrikig. Ja, sa jag, men har du tänkt på att, du kanske var bråkig och skrikig för att du var riktigt trött?. Ja jo det är ju klart, svarade han. Men du har verkligen inte varit sån på länge, sa jag då. Och då slog det mig! Nää faktiskt inte, han har verkligen inte varit busig, stimmig eller tvärtemotig på rätt länge nu. Vidare slog det mig att Erik verkligen har mognat till sig ordentligt på sistone. Märker knappt av honom längre. Han leker, snackar, spelar och kollar på film. Han är minst lika aktiv i lek som annars, fast bara på ett annat vis. Lite mer självgående och inte lika uppskruvad i situationer som annars är så lätt hänt.
Tänk som det kan bli. Rätt som det är, bara är något lite annorlunda. När man lever tillsammans kan förändringar ske så långsamt att man inte uppmärksammar dem direkt. Sker över tid.
Min lille gosse börjar bli stor och hjärtat bara svämmar över av kärlek för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar