I en viss ålder verkar alla barn hamna i den, Tejp och sax- åldern. Man ska klippa pyttesmå bitar och sen ska man tejpa ihopa pyttesmå paket och sprida ut i hela huset. Man ska tejpa ihopa paket till alla i huset X 28 och sen bara fortsätter man pyssla, klippa och tejpa i all oändlighet. Förvisso är barnet väldigt upptaget och självgående. Jag tycker det är småtrevligt med barn vid köksbordet som fantiserar och skapar. Som en liten duracell-kanin på speed. Sen lär jag väl hitta pyttesmå pappersbitar gömda långt efter vederbörande flyttat hemifrån.
Tror jag ska visa hur man klipper pappersdukar idag.. Så skönt att slippa stryka dukar. En-gångs is the shit =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar