Har gått och funderat på djupa grejer. Hur fungerar det egentligen med arv av skit? Skit i form av psykisk ohälsa och alkoholism? Är det ett socialt arv eller genetiskt, kanske båda? Om det finns i blodet, är det troligare att drabbas? Kanske även om man inte upplevt det i den närmaste familjen?
Depression, kan man ta med sig den i kunskapsarvet, lika mycket som man tar med sig alla vettiga saker man "lärt" hemmifrån? Har det sociala arvet så stor påverkan på den egna personen?
Hur självständiga är vi egentligen? Hur mycket bagage får vi med oss från barndomen, som vi kanske inte hade velat ha med i flytten?
Viktigast av allt- Kan vi se till att våra barn får så lite skit i ryggsäcken som möjligt? Svar; Ja. Det är jag helt övertygad om.
Jag tror att man måste jobba på det, men att allt går.
SvaraRaderaHåller med. Samtidigt kan man fundera över de människor som sitter i skit. Kommer de att orka tänka på att inte föra över bagage på deras egna barn, när de kanske inte orkar med sig själva? Det är ju lätt att verka stark när man står brevid/ Iija
SvaraRadera