Idag sa en vän att jag nog hade behövt en dag med lugn och ro. Ana hur sant det är. Det slog mig då att oj vilket hektiskt liv man faktiskt har. Det är fullt av helt otroliga stressmoment. Inte ens helgerna är särskilt avkopplande när man har småfolk i huset och tusen måsten som man helt enkelt måste göra. Jag förstår varför människor går in i väggen till slut.
Att ha barn är intensivt men roligt. Om man sen lägger på ett stort hus med sju sovrum och ett par vardagsrum, tre toaletter och en konstant full tvättkorg så har man ett heltidsjobb bara där. Sen lägger man på två heltids arbetande föräldrar som dessutom är nyanställda båda två och superhungriga på uppgiften. Det är ganska lätt att se att man inte har en chans att räcka till.
Vad är det då som får stå åt sidan? Ja det är en hel del av det mest viktiga här i livet. Att hinna njuta av vardagen. Att vårda kärleken. Hinna med sin egen individ och med det menar jag, intressen, nöjen och att få ha frid i själ och sinne.
Jag vet att det kommer. Det kommer. Bara några år till så släpper trycket. Men hur gör man under tiden för att inte tappa bort sig själv?
Har precis samma problem och fundering. Försöker att ta mig småsaker att göra utanför familjelivet nån gång ibland, för att samla lite ny energi men det är svårt... Och kärleken får man hinna med mellan kl 20 och 22, när barnen förhoppningsvis sover och man själv orkar hålla ögonen öppna. =)
SvaraRadera