Idag har äntligen barnen kommit loss och dragit iväg till vår lilla pulkabacke. Samma lilla kulle som deras mamma i princip bodde på som liten. På sommaren samlades det på nyckelpigor och på vintern åkte vi pulka. Älskar den lille kullen. Älskade barndom.. Nu är det mina barns tur att leka där. Känns rätt fint ändå att bo i samma kvarter nu som när jag var liten.
När man har lekt i snön är chokladmjölk och mormors bullar nära givet.
På det stora hela har nog hela familjen haft en ganska så mysig Söndag.
Men.. Ja där finns alltid ett men..
Jag kan inte släppa taget om jobbet. Jag vet så väl att jag kan det här, men ändå finns det saker som stretar i mig. Förmodligen handlar det om att "de andra" inte vet att jag kan det här. Jag behöver på något vis bevisa för en grupp människor att jag både kan och vill. Antar att jag saknar lite trygghet. För det ska fungera krävs antingen en eller två saker. För det första; kunskap, både process och metod. För det andra; förtroendet av de människor som finns i gruppen. Det ultimata är bägge delar naturligtvis och det är självklart mitt mål. Men det är här det behöver börja. Jag står på ett ställe där jag behöver visa att jag fixar. Inte världens lättaste uppgift.
Men det allra viktigaste för mig är ändå att jag inte förlorar glädjen i det jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar