Ja det är tydligen jag det.. Iaf enligt somliga.
Där jag har jobbat tidigare har det varit en merit att få vara ledare av något slag. Att få vara samordnare har varit en rolig uppgift med en chans att utvecklas och kunna jobba mot ett mål, istället för att vara en arbetare som enbart står och gör samma sak, dag ut och dag in. Där jag arbetar nu, är det som att gå många år tillbaka i tiden vad gäller den åsikten. Här är det den gamla läran som gäller. Ja det vill säga den här - Vi är arbetare och alla som har någonsomhelst ledarbefattning är rövslickare och moderatsvin. PUNKT. Nu är det ju inte alla som känner så, men att det ens finns känns nästan lite retro. Som när man var liten och fick dela ut rosor till den kände socialdemokraten och hela byn stod framför folkets hus och hejade på, allt enligt arbetarrörelsens guidebok.
Jag anser forfarande att det är sketaroligt att få en chans att växa, utbildas och få erfarenhet. Och när man är en person som gillar att få koll på helhet och struktur, kan jag bara säga att jag ser det som en utmaning att få vara lagledare till ett gammalt gäng, där jag är ny. Den stora utmaningen blir att försöka blåsa in lite nytt sug i gruppen. Experter på sina jobb är dem redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar